Bokaktuelle Pehr G Gyllenhammar bor sedan drygt ett år i Toronto, Kanada. På uppfarten till kedjehuset står en BMW parkerad.
Jag provkörde Volvo XC 90, när den första varianten kom. Men...för det första var den ful. För det andra för grov. För det tredje hade man dålig utsikt när man satt i den. Jag tyckte inte om den – och inte min fru heller, säger han till TT.
Håller inte måttet
Det usla betyget till en av Volvos storsäljare på senare år kommer inte från vem som helst. Gyllenhammar kallas ofta Mr Volvo och han var vd och ordförande för den svenska fordonstillverkaren 1971–1993.
Dagens elbilar håller inte heller måttet, enligt Gyllenhammar. Batterierna är för stora, tunga och har för kort livslängd.
I boken "Perspektiv", som ges ut av förlaget Bazar i oktober, ägnar Gyllenhammar ett helt kapitel åt innovation. Han lyfter fram hur han som Volvochef försökte få bort löpandebandproduktionen från fordonsjättens fabriker och arbetet med att ta fram kronjuvelen på 1980-talet: Volvo 240.
Vid en ceremoni där Volvo firade 240 skriver han att han på fullt allvar kunde säga att de hade "världens säkraste bil, en av de bilar på marknaden som skapar mest värde".
Dyr och klumpig
Han skrattar bort TT:s fråga om han hellre kört en 240 än en Tesla i dag. I själva verket kör han inte alls längre, förklarar han.
Men klart är att Tesla inte står särskilt högt i kurs hos Mr Volvo.
En Tesla har en tredjedel av sin vikt i batteriet. Den har ju två golv, ett för batteriet och ett för passagerarna. Det är egentligen en väldigt klumpig produkt – dyr och klumpig. Och så förlorar företaget pengar hela tiden, hävdar Gyllenhammar.
Med undantag för några år på 2000-talet har han bott utomlands sedan 1990-talet, mest i London. Som 85-åring, i självpåtagen karantän under pandemin, har han nu gott om tid att se tillbaka på sitt liv.
Förutom tillbakablickar på Volvoåren berättar han i sin nya bok om en lång rad avgörande möten och händelser.
Det är en revy, delvis historisk men också om nutiden, säger han själv om boken.
Gyllenhammar tar bland annat med läsaren på hemliga medlingsuppdrag i Mellanöstern, men också en lång rad möten och projekt där toppolitiker och företagsledare från hela världen figurerar.
Wallenbergsfären passiv
I Sverige hann Gyllenhammar i början av 1980-talet både tacka nej till att ta över som partiledare för Folkpartiet – som Liberalerna hette då – och bli erbjuden topposten inom Wallenbergsfären. Tronskiftet kunde dock aldrig genomföras då mannen som ville rekrytera Gyllenhammar – Marcus Wallenberg – avled.
TT: Vad hade Wallenbergsfären varit i dag, om du hade tagit över?
Jag tror sfären definitivt hade varit större. Den hade varit ganska aktiv. I dag är den ju ganska passiv. Det är som en penningförvaltare på något sätt. Man förvaltar vissa aktier man har, men i övrigt har de ju inte vuxit, säger han.
Relationen till familjen Wallenberg kompliceras av att Gyllenhammar är övertygad om att de låg bakom att Volvos så kallade Norgeavtal i slutet av 1970-talet sköts i sank. Och när en långt gången plan på att fusionera Volvo med franska Renault också stoppades tio år senare fick Gyllenhammar nog.
"Jag var färdig. Klar med Volvo, klar med Sverige", skriver han i boken.
"Jag hade förlorat tilliten till Sverige", tillägger han.
"Rätt typiskt svenskt"
Men med utlandssvenskens begränsningar följer Gyllenhammar fortfarande vad som händer i det gamla hemlandet. Han är bland annat kritisk till den svenska covidstrategin:
Det är rätt typiskt svenskt att i stället för att ta i och se till att dämpa smittan som kommer så får det gå som det gör.
Vi får se vad det blir, men det är ingen särskild strategi med det där. Jag tycker inte att det verkar särskilt genomtänkt. Det är en slapphänthet.
Alla rapporter om skjutningar och gängkriminalitet oroar honom också. Och som gammal folkpartist är han upprörd över Liberalernas och Centerpartiets stöd till den rödgröna regeringen.
Det är bedrövligt. Jag tycker inte de har något kurage några av de där partierna längre.
Han ser segregation och ett dåligt integrationsarbete i Sverige som huvudförklaringen till problemen med dagens gängkriminalitet och pekar på hur tidigare migrantgenerationer – från exempelvis Finland och det forna Jugoslavien – klarade sig betydligt bättre än dagens nyanlända.
Jag tror inte man har tagit hand om invandrarna på rätt sätt.
Det har förfallit tycker jag, under en ganska lång tid, då det inte funnits någon fasthet i svensk politik.
Trumpseger oroar mest
Han står samtidigt fast vid tidigare uttalanden om att Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti.
Jag har inte sett något som avviker från min uppfattning att de är fascister, säger han.
I boken ger han även kungahuset en känga. Gyllenhammar är republikan, men i boken framkommer att det inte bara handlar om det. Det handlar kanske ännu mer om personliga motiv. Gyllenhammars mor var judinna och stora delar av hans tyska släkt utplånades i Förintelsen, vilket gör Sveriges tyskvänliga politik under delar av andra världskriget svår för honom att acceptera.
"Mitt verkliga problem med den svenska kungafamiljen är att den har rötter i nazismen", skriver Gyllenhammar.
"Drottning Silvias far, som var tysk, var nazist och berikade sig själv genom att beslagta en judisk vapenfabrik 1939. Han tog över dess verksamhet och stoppade hela vinsten i egen ficka", fortsätter han.
Men det som oroar honom mest just nu är USA.
Vi hade tänkt flytta till New York: Men när Trump kom till makten sa vi nej. Vi tål honom inte: Han är grym och kriminell.
Gyllenhammar räknar kallt med att president Donald Trump kan vinna valet den 3 november och få fyra år till i Vita huset. Och detta kan sluta med katastrof, befarar han.
Han är på väg att förstöra en stor del av USA.