Lasbråk och corona – tufft år för nya LO-basen

Jessica Gow/TT: Susanna Gideonsson intervjuas om första halvåret som LO-ordförande. Arkivbild.
Fredrik Sandberg/TT: Många blev turerna och frågorna kring las. Arkivbild.

Under våren växte det fram. Susanna Gideonsson skulle lämna jobbet som handelsfackets ordförande och ta sig an det "finaste jobbet en arbetarkvinna kan få". Hon visste vad som låg på bordet, ett av inre splittringar ganska kantstött LO, med flera svåra nötter att knäcka.

TT: Blev det som du tänkt?

Det jag absolut inte visste och som faktiskt har ställt till det var ju att corona fortfarande skulle pågå. När jag tackade ja var det nytt och tron då var väl att det skulle vara full fart igen framåt sommaren när jag blev vald. Det var det första som inte gick som det var tänkt.

I och med det har jag inte träffat personalen fysiskt, inte ens en tiondel av dem som jobbar på LO. Det har inneburit att det blivit svårare att komma in i rutiner och processer i ett nytt jobb, säger hon, något hon delar med mängder av människor som börjat på nytt jobb i pandemitider.

Enigheten höll inte

TT: Vad var det mer som inte gick som det var tänkt?

Jag hade verkligen velat haft ett nytt huvudavtal i dag. Mycket tid och energi har gått åt. Vi hade behövt jobba med så mycket annat.

TT: När du tillträdde talade du om vikten av enighet och slut på offentliga gräl. Riktigt så blev det inte.

Nej, absolut inte. Det är oerhört onödigt. Alla organisationer har sina hjärtefrågor, sina interna strider, men ofta löser man just det internt. Jag ser inte att någon vinner på att vi för en debatt i media, det skadar mer än gör nytta.

När lasförhandlingarna sprack fullständigt och vissa bröt sig ur haglade glåporden de 14 förbunden emellan. Ibland har det från vissa kritiska LO-fack låtit som LO:s samordnande roll i förhandlingar närmast är död. Det håller inte Susanna Gideonsson med om. Lönesamordningen höll i det närmaste ihop, i slutänden.

Det har fungerat utmärkt, säger hon och pekar också exempelvis på den gemensamma överenskommelsen om tidigare pensionsinbetalningar för unga arbetare.

Så i de allra flesta frågorna är vi helt eniga.

Olika ingångar

Men i lasförhandlingarna med arbetsgivarna gick det åt pipsvängen ordentligt. Det förklarar Gideonsson med olikheter i utvecklingen inom olika yrken. Inom hantverkaryrken med ständig kompetensutveckling, som byggnadsarbetarna, fungerar las bra som det gör. Industriarbetare och anställda i handeln riskerar däremot att bli av med jobben när tekniken springer ifrån dem. Då blir exempelvis kompetensutveckling viktigare än turordningsregler, vilket får de enskilda LO-facken att reagera helt olika i den infekterade lasfrågan, resonerar hon.

Själv har hon ställt sig försiktigt positiv till den slutliga, justerade las-överenskommelsen som nu Svenskt Näringsliv, PTK och de två LO-förbunden IF Metall och Kommunal ställt sig bakom och som till vissa delar ska bli lag, är det tänkt. Men några nya förhandlingstrevare är inte aktuellt för att eventuellt få med hela LO på vagnen.

Nej, absolut inte i nuläget.

Svagare påverkan

Hon konstaterar att LO blir svagare i den fortsatta påverkansprocessen där regeringen ska ta fram lagförslag. Detta eftersom hälften av LO:s medlemskår gjort gemensam sak med PTK och Svenskt Näringsliv medan resten av LO står utanför.

Vi kan inte gå fram som ett enat LO. Å andra sidan har vi två LO-förbund som kommer att sitta med på insidan. Så det är både sött, surt och salt samtidigt.

Ett surt år eller inte, nu blev det förhoppningsvis en god jul i hemstaden Umeå för Susanna Gideonsson. Det som stod överst på hennes önskelista är nog samma sak som de flesta hoppas på:

Att corona plötsligt förlorar sin kraft och försvinner, det är min allra högsta önskan. Och att alla arbetsgivare ser de anställda som den resurs de faktiskt är, säger hon.