Brakförlust för Riksbanken

Tim Aro/TT: Riksbankschef Stefan Ingves avslutar sina 17 år som centralbankschef med en serie ovanligt stora räntehöjningar och vad som ser ut att bli en brakförlust för Riksbanken. Arkivbild

Riksbanken har länge varit en stabil vinstmaskin för staten. De årliga utdelningarna har pendlat mellan 2,3 miljarder och 6,8 miljarder per år de gångna tio åren – sammanlagt snudd på 42 miljarder kronor under perioden 2012–2021.

Men förutsättningarna har ändrats radikalt av det oväntat snabba räntelyftet i inflationens spår. Räntelyftet slår nämligen hårt mot värdet på alla de värdepapper Riksbanken har stödköpt sedan 2015. Det lyfter även Riksbankens räntekostnader för affärsbankernas insättningar, som ökat på grund av stödköpen.

Kan sluta med kapitaltillskott

Just nu ser det ut som att 2022 års ränteförluster för Riksbanken kan sluta med att riksbanksfullmäktige begär kapitaltillskott från riksdagen – även om detta formellt kanske kan skjutas upp till 2024.

Hur stora Riksbankens förluster blir är oklart. Ränteförlusterna ska bland annat vägas mot den svagare kronans effekter på värdet av Riksbankens guld- och valutareserv och andra orealiserade vinster och förluster.

Men i ett räkneexempel från i somras av David Kjellberg och Magnus Åhl – två tjänstemän på Riksbanken – skattas förlusten för Riksbanken 2022 till 65 miljarder. Om det skulle bli verklighet äter det i princip upp hela det egna kapitalet, som vid utgången av 2021 låg på 66 miljarder.

Fredrik N G Andersson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet, ser minus 65 miljarder som ett ganska rimligt scenario.

Men det är nog inte i överkant. Tvärtom, snarare i underkant, säger han och hänvisar till att räntorna ser ut att stiga mer än de nivåer som kalkylen bygger på.

Han efterlyser nya beräkningar med olika räntescenarion från Riksbanken.

"En centralbank kan alltid betala för sig"

Hur förlusterna ska hanteras är en rätt snårig bokföringshistoria. Det avgörs av hur man periodiserar förlusterna, men också av nya bestämmelser i den riksbankslag som ska klubbas i veckan och träda i kraft vid årsskiftet.

Målnivån för Riksbankens egna kapital ligger enligt lagförslaget på 60 miljarder. Där finns även ett krav på Riksbanken att – om det egna kapitalet faller under 20 miljarder – begära kapitaltillskott åtminstone upp till det som kallas grundnivån på 40 miljarder.

Men till saken hör att den nya lagens skrivningar om Riksbankens skyldighet att begära kapitaltillskott om det egna kapitalet faller börjar tillämpas först 2024. Dessutom saknar det egna kapitalets nivå egentligen praktisk betydelse för Riksbankens möjlighet att bedriva penningpolitik och att vara sista utpost på den svenska finansmarknaden, enligt Kjellberg och Åhl:

“En centralbank kan alltid betala för sig i den egna valutan och centralbanken kan under en period till och med ha ett eget kapital som är negativt och ändå fungera i stort sett som vanligt”, skriver de.

Peder Beck-Friis, kapitalförvaltare på amerikanska Pimco, gör samma bedömning. Och han påminner även om att många andra centralbanker runt om i världen också gör stora förluster på stödköpta obligationer just nu.

Om du sätter ihop Riksbankens och statens balansräkningar till en samlad balansräkning spelar detta ingen större roll. Du tar pengar från en hand och ger till en annan, säger han.

Kan skapa motstånd mot stödköp

Fast han utesluter inte att förlusterna kan skapa förtroendeproblem och ett politiskt motstånd mot nya stödköp i framtiden.

För tillfället spelar det ingen större roll. Men det kan politiskt se problematiskt ut att Riksbanken gör förluster, säger Beck-Friis.

Andersson håller med:

Jag tror att allmänheten och politiken nu får upp ögonen för detta. Det tror jag kommer att begränsa den här typen av åtgärder i framtiden, säger han.

Andra länder använde stödköp som ett krisverktyg. Det gjorde vi också, men bara i början av pandemin. Under åren 2015–2019 hade vi högkonjunktur och den började innan stödköpen, tillägger han.