Överinvesteringarna i förnybara energikällor och underinvesteringarna i fossila bränslen eller kärnkraftsinfrastruktur har lagt entropi till det europeiska energisystemet. Så här: vind- och solenergi är i drift mindre än hälften av tiden, och man kan inte välja vilken hälften av tiden det är. Det är som att singla slant med elsystemet.
Arbetet som krävs för att integrera oorganiserad energi i ett system som förlitar sig på balans och harmoni dygnet runt ökar de totala kostnaderna. Redan på 1990-talet var den mest förnybara energin i Europa vattenkraft, som är pålitlig och ren. Det stod för 10 procent av kontinentens elmix. År 2020 uppgick förnybar energi 17 procent av kakan, och den stora majoriteten av tillskotten kom från vind och sol. Hur mycket betalar Europa för detta tillskott på 7 procent?
Att räkna på kronor och ören är rätt enkelt. Mellan 2008 och 2021 har subventioner för förnybar energi kostat konsumenterna i EU cirka 746 miljarder dollar. De kommer fortsätta lägga till cirka 67 miljarder dollar per år till folks räkningar. Jämfört med länder utanför EU inom G20 är hushållens elpriser i EU 80 procent högre än genomsnittet. Elkostnaderna för industrin är cirka 30 procent högre. (Dessa skillnader gäller i stora drag även för naturgas- och transportbränslepriser.)
Tysklands Energiewende: Stäng av kärnkraft, bygg förnybara energikällor, importera gas
Det jag beskriver ovan är läget under goda tider. Detta är kostnaderna före energikrisen, som började förra året, och som drogs till sin spets när Putin invaderade Ukraina. Det var dessa tillfällen då europeiska länder som Tyskland kunde stänga kärnkraftverk frivilligt och fortfarande förlita sig på billig rysk gas för att säkerställa systemets övergripande tillförlitlighet. Det var den grundläggande logiken i Tysklands så kallade energiomställning, eller Energiewende: Stäng av kärnkraft, bygg förnybara energikällor, importera gas. Och med tanke på att kärnkraft fortfarande inte anses vara grön i EU har Tysklands plan varit standardalternativet för utfasningen av fossila bränslen.
– Det här är en värld som inte längre finns, sade EU:s utrikespolitiska chef Josep Borrell vid den årliga sammankomsten för EU-ambassadörerna. Europa frikopplas snabbt från ryska fossila bränslen och europeiskt välstånd kommer att dras med. Och det är skrämmande, eftersom det europeiska elnätet behöver 300 miljarder dollar i reinvesteringar varje år för enbart olja och gas, bara för att upprätthålla nuvarande produktionsnivåer.
Fabriker flyr, tar jobb, välstånd och institutionell kunskap med sig
Kostnaderna räknas inte bara i höga räkningar och strömavbrott. Europa kommer att förlora en del av sin tillverkningsbas när företag flyr kontinenten i jakten på säkrare, mindre kostsamma kolväten någon annanstans. Skräckfilmsregissören John Carpenter sade en gång att när han läser om att en remake av hans ursprungliga Halloween-film ska komma ut, händer en rolig sak: Han sträcker fram handen och någon sätter en check i den. På samma sätt gynnas USA varje gång Europa gillrar nya gröna diktat för sig själva: Eftersom de europeiska naturgaspriserna har klättrat 400 procent i år, har tillverkningsföretag slagit sig ner i USA för att rädda sig. Fabriker tar med sig jobb, rikedom och institutionell kunskap. Förnybar energi kan inte ge dessa tillverkare vad de behöver för att fortsätta driften. Det skulle vara som att försöka elda med ved i bensintanken.
Hur är det då med det upphaussade säkerhetsöverskottet som förnybar energi förmodas ge? Har inte Europa en gång för alla befriat sig från det ryska oket? I slutändan kräver vind- och solenergi inte något samarbete med Putin. Jorden själv tillhandahåller ju det, eller hur?
Förvisso, men förnybar energi kräver andra insatsvaror, som Kina har nästan fullständigt herravälde över. Kina har låst in snart sagt varje kritiskt mineral som behövs för energiomställningen, från kobolt till mangan.
Om tre år produceras 95 procent av världens solceller i Kina
Hur ser det ut för tillverkning av förnybar energi? Kan inte Europa skapa jobb genom det? Det korta svaret är nej. Mellan 2012 och 2021 sjönk Europas andel av arbetstillfällen inom tillverkning av förnybara energikällor från 20 procent till 13 procent. Internationella energibyrån IEA:s chef Faith Birol varnade nyligen för att Kina producerar 80 procent av världens solceller idag, en andel som han räknar med kommer att stiga till 95 procent om tre år. Enligt en färsk rapport är 25 procent av Europas nuvarande produktionskapacitet för förnybar energi i riskzonen på grund av höga energipriser. Det ser mer och mer ut som att Europa inte kommer att äga någon del av leveranskedjan för förnybar energi – och det är en olycklig utveckling.
Slutligen bygger energiomställningen på tanken att förnybar energi förblir billig. Och det har funnits goda skäl att tro att den kommer att vara det: Efter de senaste decennierna har kostnaderna för att bygga vind- och solenergi sjunkit flerfalt. Men kommer det att förbli så? Det är inte troligt. Tillväxten för vindkraft har varit oförändrad under det senaste året, men insatskostnaderna har skjutit i höjden, vilket satt hela branschen i ett skruvstäd. Chefer från SSE, Vestas och Siemens Gamesa varnade G20 i ett öppet brev, där de skrev att "vid den nuvarande tillväxttakten kommer vi bara att nå mindre än två tredjedelar av den globala vindkapacitet som krävs till 2030 för nettonollutsläpp och en Paris-kompatibel färdväg”.
Problem med försörjningskedjan hämmar solenergi
General Electric har nyligen bantat ned 20 procent av sin enhet för landbaserad vindkraft. Den bekymrade enheten är negativt påverkad av "resultatet av [GE:s] övergripande verksamhet inom förnybar energi", rapporterar Reuters. "I juli lade företaget sin nordamerikanska landbaserade vindverksamhet till last för två tredjedelar av nedgången i andra kvartalets intäkter inom förnybar energi”.
Problem med försörjningskedjan har likaså hämmat solenergi under de senaste åren och gjort antagandet att dess kostnader bara kommer att sjunka med tiden osäkert. Dessutom innebär sådant som den instunda kopparkrisen att svåra tider väntar för förnybara energikällors tillgänglighet till överkomliga priser.
– Om européerna fortsätter på sin väg att bygga förnybara energikällor och "förgröna" sin ekonomi till varje pris, kommer de bara bli fattigare, svagare och mindre säkra än de är nu. Som energianalytikern John Constable uttryckte det, "Europa kommer helt enkelt att bli en nöjespark med sitt eget kulturarv”.
Av Emmet Penney/Compact Magazine
Översättning: Simon Matthis