Danmarks stora upphandling av stöd till koldioxidinfångning och lagring, CCS, har resulterat i betydligt färre anbud än väntat. Av tio förkvalificerade aktörer återstod till slut i praktiken bara ett känt huvudbud, vilket har väckt frågor om hur realistiska satsningarna på storskalig CCS är.
Upphandlingen omfattar statligt stöd motsvarande cirka 4 miljarder euro. Målet var att skapa en konkurrensutsatt marknad för CCS-projekt som tillsammans skulle kunna fånga in och lagra 2,3 miljoner ton koldioxid per år under perioden 2029–2044. För ett land i Danmarks storlek beskrivs satsningen som ovanligt omfattande.
Trots ett inledande intresse från 16 sökande och tio förkvalificerade projekt drog sig de flesta aktörer ur under 2025 och 2026. Kvar stod bland annat ett projekt lett av cementtillverkaren Aalborg Portland, med en planerad kapacitet på upp till 1,5 miljoner ton koldioxid per år. Ett ytterligare bud uppges ha lämnats i sista stund, men detaljerna är okända.
Tidsplaner och risker skrämde bort aktörer
Enligt analysen i den ursprungliga artikeln på Oilprice.com berodde avhoppen inte på bristande intresse för tekniken eller kapital. I stället pekas utformningen av upphandlingen ut som avgörande.
Tidsramarna kopplades till politiska klimatmål snarare än till hur lång tid det tar att utveckla lagringsplatser, tillstånd och infrastruktur. CCS-projekt kräver ofta flera år av förberedelser och samordning innan investeringsbeslut kan fattas. Kortare tidsramar innebär att risker i högre grad hamnar på projektutvecklarna.
Tillgången till godkända lagringsplatser i Nordsjön beskrivs också som en flaskhals. Utan säkerställd lagring kan projekt inte nå slutligt investeringsbeslut, oavsett hur stora subventioner som erbjuds.
Dessutom anses riskfördelningen i upphandlingen ha varit strikt. Böter och garantikrav kopplades till förseningar och förändringar, även när dessa låg utanför utvecklarnas kontroll. Samtidigt satte ett pristak en övre gräns för ersättningen, vilket kan ha avskräckt projekt som var tekniskt möjliga men ekonomiskt osäkra i ett tidigt skede.
Cementsektorn i fokus
Det kvarvarande huvudprojektet gäller en cementanläggning, en sektor där utsläppen till stor del uppstår i själva produktionsprocessen och inte kan minskas enbart genom elektrifiering. Därför pekas cement ofta ut som ett av de områden där CCS kan få störst effekt.
Om projektet genomförs skulle det ensamt kunna minska Danmarks utsläpp med flera procentenheter. Samtidigt är kostnaderna höga och tekniken kräver långsiktigt politiskt stöd, vilket gör att ekonomin i projekten fortsatt är osäker.
Erfarenheter för framtida CCS-stöd
Den danska upphandlingen beskrivs av flera bedömare som ett stresstest av klimatpolitiken snarare än ett misslyckande. Den visar hur komplexa och riskfyllda CCS-projekt är i praktiken, särskilt i ett tidigt skede när lagringsinfrastruktur och affärsmodeller ännu inte är fullt utvecklade.
Erfarenheterna pekar på behov av längre tidsramar, tydligare ansvarsfördelning och säkrare tillgång till lagringskapacitet. Samtidigt aktualiseras frågan om hur stora offentliga medel som ska satsas på tekniker som fortfarande är dyra och beroende av statligt stöd.
Danmark står nu inför valet att tilldela stöd till de kvarvarande projekten eller att omarbeta upphandlingen och försöka igen med ändrade villkor. Oavsett väg väntas beslutet påverka hur liknande satsningar utformas i andra europeiska länder.
Källa: Oilprice.com
