Ex är latin för ut och det är just vad Stockholm Exergi ägnar sig åt. De tar din värmeenergi och flyttar in den i en jättelik vattentank och sedan försöker de värma upp Värtan med den uppsamlade energin. 650 megawattimmar värme kan lagras i det enorma kylalagret i Hornsberg inne i berget vid Karlbergs slott, innan det är dags att flytta ut värmen i Östersjön.
Bild och text Jörgen Städje
Egentligen har Stockholm Exergi (SE) en fantastisk affärsidé. De tar betalt för att transportera in fjärrvärme i företagen och sedan tar de betalt för att transportera ut den igen. Sen flyttar de den borttransporterade värmen till fjärrvärmenätet, som transporterar tillbaks den till kunderna igen.
Det skulle kunna tyckas vara en förlust för kunden, men är i själva verket en vinst. Kunden slipper ha eget kylmaskineri, eget underhåll och en kondensor på taket som bullrar och måste hållas i stånd. Kyla på kran, en enkel värmeväxlare och innertaket fullt av passiva kylbafflar är billigare än att skapa kylan själv.
Dessutom sparar både kunden och SE el på detta sätt, el som kan användas till något bättre. För närvarande är ungefär 640 fastigheter anslutna till nätet. Det rör sig om kontor, gallerior, sjukhus och datorhallar, som i stort sett köper en temperaturskillnad mellan in- och utgående vatten.
Låt oss ta grunderna. Kyla är inte något som finns. Det är en avsaknad av värmeenergi. Därför blir begreppen i den här artikeln bakvända. SE gör pengar på att ta kundernas energi ifrån dem, tvärt emot en elleverantör. När SE fyller på (värmer upp) sitt kallvattenlager med kundernas energi under dagen kallas det för ”urladdning” och när de återställer kylan i lagret på natten genom att skicka bort den lagrade energin, kallas det för ”laddning”. Negativ laddning.
Affärsidén är följande:
- SE skickar ut kallvatten till kunderna, som kunderna låter absorbera värme genom att kyla sina kontors- och butiksutrymmen.
- Kundernas lätt uppvärmda vatten kommer tillbaka till SE som lagrar det i en jättetank eller växlar ut det i sjön i en värmeväxlare.
- Under natten gör SE fåfänga försök att värma upp Värtan med insamlad värmeenergi, vilket misslyckas.
- Tillbaka från Värtan kommer istället kallvatten som lagras i jättetanken i Hornsberg.
De stora penseldragen
Stockholm har världens längsta nät för fjärrkyla. Cirka 25 mil rörledning finns under mark och transporterar kyla till främst kontor, företag och gallerior.
Stockolms båda nät samverkar och utbyter energi. De blå pilarna visar på negativ transport av energi. Hornsbergslagret syns längst ned i bilden.
Stockholm värms och kyls av två olika rörnät, som till del ligger förlagda i samma tunnlar. De båda näten kompletterar varandra och spillprodukterna ur det ena blir nyttoprodukter till det andra. Det tredje energibärande nätet är avloppsnätet. Stockholmarna spolar ut varmvatten från duschar och kök och den återvinns i Hammarbyverket. Efter återvinningen är avloppsvattnet kallt och kan värmas upp av överskottsvärme från kylanätet.
Från Ropsten (Värtan) där man hämtar upp frikylan (bottenvattnets kyla) breder citynätet ut sig runt Haga Norra, Karolinska Institutet, västra Kungsholmen, söderut till Liljeholmen och Marievik och längst söderut till globenområdet. Det fortsätter österut till Sickla Köpcentrum
Värtaverket producerar både varmvatten och dumpar värme från kylanätet, i Värtan. Vissa kylakunder producerar ibland egen överskottskyla som matas tillbaka till kylanätet. På samma sätt finns det kunder, främst datorhallar som producerar mycket egen värme, som matas in i fjärrvärmenätet.
Kylalgren i Hornsberg och i Brunkebergsåsen fungerar som mellanlager av negativ energi och kan förse nätet med ungefär hälften av den nödvändiga kylan, men måste återladdas (kylas) på nätterna. De blå pilarna visar på negativ transport av energi. Energin går alltså ut ur nätet. Det är därför kyleffekten visas som negativ.
Flödet i kylanätet är inte statiskt. Beroende på vilka pumpar i vilka kylalager och värmepumpverk man kör, blir flödet olika. Vid maxlast på sommaren används alla kylkällor och då rör sig vattnet kortast sträcka mellan lager och kund. Vintertid används bara ett fåtal kylkällor och då färdas vattnet längre. Som längst kan det ta vattnet en timme att färdas ut till en kund och tillbaka.
Hornsbergslagret
Den enorma vattentanken på 55.000 kubikmeter kan beskådas, snyggt belyst genom en tittglugg. Man kan anta att det är gjort så för att visa upp det hela för besökare.
Den mesta utrustningen i de båda näten är jättelik. Kylalagret i berget vid Hornsberg är absolut gigantiskt. Hornsbergslagret består av en serie bergrum, fulla med teknisk utrustning, som jättelika värmeväxlare, pumpar, kylmaskiner, ställverk och en enorm vattentank som lagrar den negativa energin. Dessutom finns ett rum för drift och övervakning.
Bergrum är sannerligen inget ovanligt i Stockholm. Stockholms underjord ser ut som en schweizerost, med tunnelbana, fjärrvärmetunnlar, teletunnlar och diverse före detta militära bergrum som numera blivit datacentraler och en del av dem har anslutits till SEs fjärrkylanät.
Det är ständig cirkulation mellan omvärlden och vattentaken. Dessa tre cirkulationspumpar flyttar vattnet mellan vattentanken och värmeväxlarna och tillbaka igen, 5200 kubikmeter per timme.
När kallvattnet är klart, pumpas det ut till kunderna med dessa fyra cirkulationspumpar på 500 kilowatt styck som kan flytta totalt 5000 kubikmeter per timme.
De utgående rören till kunderna är inga små saker. Här åker de 5000 kubikmetrarna ut mot Stockholms City.
Bild: UÜ Stinsenman, Estland.
På vägen ut till kunden kan det se ut så här. Här läggs fjärrvärme (tjocka rör) och fjärrkyla (smala rör) i Kista. Rören läggs på de ställen där kunderna kräver, men det är en utmaning att gräva, framför allt i innerstan. Det krävs att trafiken stängs av, att arbetet utförs på nätterna. Kan man nyttja kanaler och liknande för att lägga större ledningar, gör man det.
Stockholm är bäst
Runt en tiondel av världens el går åt till att skapa kyla genom lokala kylmaskiner, luftkonditionering mm som drivs med el. Då är fjärrkylan ett mycket smartare alternativ eftersom SE normalt sett använder hälften så mycket el jämfört med en lokal kylmaskin.
SE ser ett ökat intresse från företagskunder eftersom att fjärrkyla är ett enkelt och driftsäkert sätt att säkra komfort i inomhusklimatet sommartid. Marknaden för fjärrkyla växer, till exempel i Kista där man snart kommer att koppla på flera fastigheter till fjärrkylanätet, och det är väldigt positivt. Stockholm har som sagt världens längsta nät för fjärrkyla och det växer hela tiden. Så roligt att Stockholm är bäst på något!
