Reflexer på stållineräcken kan minska onödiga påkörningar – tekniskt test visar lovande resultat

Påkörningar av vägräcken står varje år för betydande kostnader i drift och underhåll av svenska vägar. Foto: Kerstin Ericsson
Påkörningar av vägräcken står varje år för betydande kostnader i drift och underhåll av svenska vägar. Foto: Kerstin Ericsson

Påkörningar av vägräcken står varje år för betydande kostnader i drift och underhåll av svenska vägar. Inte sällan handlar det om incidenter där fordon av misstag kommit för nära räcket, exempelvis i kurvor, korsningar eller vid snöröjning. En möjlig bakomliggande orsak är bristande synbarhet, särskilt i mörker och under vinterförhållanden. 

Text: Anders Carlsson

En ny studie av Carina Fors på VTI visar att en enkel reflexlösning kan bidra till tydligare räckesmarkering – men att konstruktionen behöver utvecklas för långsiktig hållbarhet.

Studien omfattade ett tekniskt test av en veckad reflexfolie monterad på hylsor av uv-beständig plast, placerade på ett stållineräcke på E636 utanför Linköping. Totalt monterades 100 reflexhylsor på en cirka 120 meter lång sträcka. Under åtta månader följdes funktionen genom dagsljusbesiktningar, synbarhetsbedömningar i mörker samt laboratorietest av retroreflexion och kulör.

Ett centralt resultat var att samtliga hylsor satt kvar hela testperioden, trots att räcket utsattes för trafik, vind och väder. Däremot hade åtta av totalt 200 reflexfolier lossnat helt eller delvis. Inspektionen visade att vägdamm trängt in mellan reflexfolie och hylsa, framför allt vid foliens veckning, vilket försämrade vidhäftningen över tid. Detta bedöms utgöra en potentiell begränsning för produktens livslängd.

Synbarhetsbedömningarna visade att reflexerna var tydligt synliga på nära håll, även under smutsiga vinterförhållanden. Däremot var synavstånden relativt korta när föraren färdades parallellt med räcket mellan cirka 40 och 100 meter beroende på årstid och väder. Detta kan enligt VTI vara en fördel, då reflexerna därmed inte bidrar till ökad visuell belastning på långt avstånd eller oönskad hastighetspåverkan. När reflexerna däremot betraktades vinkelrätt, exempelvis från anslutande vägar i en korsning, noterades betydligt längre synavstånd: upp till minst 300 meter.

Laboratoriemätningarna visade inga tecken på försämring av retroreflexion eller kulör. De tester som genomfördes enligt EN ISO 4892-2 motsvarar ungefär två till sex månaders utomhusexponering, och reflexfolien uppfyllde även efter detta kraven för RA3B-klassade folier.

I studien ingick även en översiktlig genomgång av befintliga produkter på marknaden. Den visar att det finns ett stort utbud av punktvisa räckesreflexer, men relativt få linjära alternativ som liknar den studerade lösningen. Forskningen på området är dessutom mycket begränsad, vilket innebär att frågor om effekter på säkerhet och drift fortfarande är otillräckligt belysta.

VTI:s samlade bedömning är att reflexlösningen visar potential att förstärka synbarheten på stållineräcken, särskilt i situationer där räcket är svårt att uppfatta på nära håll eller där synbarheten i korsningar behöver förbättras. Samtidigt pekar resultaten på behovet av förbättrad konstruktion och montering, framför allt vad gäller vidhäftningen mellan hylsa och reflexfolie.

Slutsatsen är att reflexen fungerar väl i trafikmiljö under kortare tidsperioder, men att vidareutveckling krävs innan en fullskalig och långsiktig implementering kan rekommenderas. VTI föreslår därför fortsatta studier för att undersöka om reflexlösningen kan bidra till minskat antal påkörningar – och därmed till lägre kostnader och ökad trafiksäkerhet.