Av: Vidar Handal, Business Development Manager UCR (Urban Climate Resilience) på Wavin
I Sverige har vi i årtionden haft förmånen att leva nära havet, men står idag inför en ny verklighet med allt oftare förekommande stormfloder och mer intensiva väderfenomen. Samtidigt ser vi en markant ökning av skyfallsliknande nederbörd och grundvattennivåer som sätter press på låglänta stadsområden och kritisk infrastruktur, till exempel på syd- och västkusten.
Den svenska regeringen har för 2026 öronmärkt cirka 550 miljoner för miljö- och klimatåtgärder, som luftvård, vattenvård och kemikaliekontroll. Satsningen är i grund och botten positiv, då detta område under många år präglats av avsiktsförklaringar och en tröghet att komma till skott. Samtidigt måste vi vara realistiska eftersom en stor del av anslaget kommer att användas till annat än kustskydd. Expertutredningar pekar också på att staten behöver ta ett betydligt större ekonomiskt ansvar, som kräver mer än 550 miljoner kronor.
Därför är det viktigt att vi nu som samhälle tar ett större ansvar för de områden där vi har valt att bosätta oss. Klimatanpassning handlar inte bara om kustskydd, utan om att säkra hela Sverige mot de många parallella utmaningar som klimatförändringarna för med sig.
Oklara beslutsprocesser bromsar utvecklingen
Klimatanpassningen är idag fördelad mellan flera myndigheter, vilket innebär att ingen har ett samlat ansvar. När beslutsmandatet är splittrat uppstår ett vakuum där projekt stannar av, trots att alla är överens om målet: att skydda våra bostäder, städer och gemensamma infrastruktur.
Om klimatåtgärderna ska få verklig effekt krävs tydligare beslutsvägar och snabbare handläggning. Annars riskerar vi att medlen blir liggande hos olika myndigheter samtidigt som problemen växer.
Anslaget på 550 miljoner kronor kan på inget sätt täcka det fulla behovet av klimatåtgärder, särskilt inte när det gäller kustskydd. Här vilar istället mycket av ansvaret på den enskilda kommunen. Till exempel ska kommunen hitta lösningar mot stormfloder och erosion, bygga ut system för att hantera intensivare nederbörd och samtidigt stärka insatserna mot stigande grundvattennivåer. Det är tre tekniskt krävande och kostsamma uppgifter, som utsatta kommuner inte kan lösa på egen hand.
Det är dessa kommuner som känner terrängen, sina medborgare och utmaningarna bäst. Men de behöver också stöd av stat, regioner och privata aktörer. Här är ett starkt samarbete vägen framåt för att lyckas.
Industrin kan höja både kvaliteten och tempot
Företag som Wavin och andra aktörer i branschen sitter inte bara på tekniska lösningar. Vi har också kompetens, ingenjörskompetens, erfarenhet och konkreta datadrivna modeller som kan bidra till att utforma och dimensionera framtidens vattenhantering.
Det är viktigt att kommuner och stat tar denna kunskap i bruk tidigt i processen. Om vi ska klara uppgiften effektivt måste den senaste innovationen och tekniken vara en integrerad del av lösningen – inte läggas till som ett appendix när resten redan är beslutat.
Vi som bransch har ett ansvar och en genuin vilja att bidra. När vi står inför en utmaning av den här storleken har vi alla ett gemensamt intresse av att skapa de bästa möjliga lösningarna.
En gemensam och brådskande uppgift
Regeringens satsning löser inte utmaningen. Sverige står inför en bred klimatanpassningsuppgift som omfattar kuster, städer, landsbygdsområden och kritisk infrastruktur. De kommande åren blir avgörande för om vi kan skydda vårt samhälle – inte bara mot havet, utan mot hela den nya klimatsituationen som håller på att ta form.
Vårt geografiska läge har varit en fördel i årtionden, men idag gör det oss sårbara. Nu är det allas ansvar att agera.
