Tysklands omfattande satsning på vätgas riskerar att bli en mycket dyr affär för landets skattebetalare. Det varnar tankesmedjan Institute for Energy Economics and Financial Analysis, IEEFA, för i en ny rapport.
Enligt rapporten kan staten tvingas bära kostnader på upp till 45 miljarder euro om utbyggnaden av vätgasledningar fortsätter snabbare än efterfrågan på vätgas faktiskt utvecklas.
Bakgrunden är att stora delar av infrastrukturen måste byggas långt innan produktion och konsumtion av vätgas har nått någon större skala. Därmed krävs stora offentliga investeringar utan garanti för att tillräckligt många kunder eller industriprojekt någonsin ansluts till nätet.
– Om efterfrågan förblir svag riskerar återbetalningen av skulderna att falla på statliga garantier, vilket i praktiken flyttar kostnaden till skattebetalarna, skriver IEEFA i rapporten enligt ursprungskällan.
Den tyska staten är enligt modellen juridiskt skyldig att täcka minst 76 procent av eventuella förluster som återstår år 2055.
Långt kvar till målen
Tyskland har satt upp målet att ha 10 gigawatt installerad elektrolyskapacitet till år 2030. Men verkligheten ligger långt från planerna.
Enligt siffror från energiinstitutet EWI fanns endast 181 megawatt elektrolysörer i drift i landet i januari i år.
IEEFA menar därför att målet framstår som allt mer avlägset. Rapporten beskriver dessutom hur vissa redan färdigställda delar av vätgasnätet i dag står nästan oanvända.
– Ledningarna saknar kunder och det finns ingen säkrad tillgång på vätgas, konstaterar analysen.
Samtidigt bygger hela finansieringsmodellen på antagandet att både produktion och användning av vätgas ska öka kraftigt fram till år 2040.
Tysklands kärnnät för vätgasledningar väntas enligt IEEFA kosta över 50 miljarder euro. Finansieringen sker via ett särskilt amorteringskonto på 24 miljarder euro som nätoperatörerna ska betala tillbaka i takt med att intäkterna ökar.
Problemet är att dessa framtida intäkter bygger på mycket optimistiska prognoser för användningen av vätgas i stora delar av ekonomin.
Dyrare än elektrifiering
IEEFA pekar på att scenariot förutsätter att vätgas får ett brett genomslag inom bland annat fjärrvärme, baskraftproduktion, lågtemperaturindustri och delar av transportsektorn.
Men enligt rapporten finns redan billigare och mer etablerade alternativ inom flera av dessa områden.
– Elektrifiering erbjuder i många fall mer kostnadseffektiva vägar för att minska utsläppen, skriver IEEFA.
Tankesmedjan bedömer att de sektorer som faktiskt har svårt att elektrifieras – exempelvis stål- och kemiindustrin – endast kommer att stå för en begränsad del av den totala efterfrågan.
Rapporten varnar för att så mycket som 80 procent av nätkapaciteten kan bli outnyttjad om industrin i stället väljer importerade vätgasderivat eller elektrifierade processer.
Flera industriföretag i Europa har redan bromsat eller skjutit upp projekt kring grön vätgas på grund av höga elpriser, osäker lönsamhet och brist på konkurrenskraft jämfört med fossila alternativ.
Under senare år har även flera tyska industrijättar efterlyst lägre energikostnader snarare än nya subventionsprogram för vätgas.
Import kan bli billigare
IEEFA argumenterar därför för att Tyskland bör fokusera mer på import av färdiga vätgasderivat som grön ammoniak och grön metanol i stället för att bygga ett enormt inhemskt vätgasnät.
En sådan strategi skulle enligt rapporten minska behovet av nya pipelines och dyr lagringsinfrastruktur samtidigt som elförbrukningen i Tyskland skulle bli lägre.
Dessutom kan produktionen ske i länder med billigare el och bättre förutsättningar för sol- och vindkraft.
Samtidigt erkänner IEEFA att detta skulle innebära färre industrijobb och mindre ekonomisk aktivitet i Tyskland.
Frågan handlar därför inte enbart om ekonomi. Den tyska regeringen har också lyft fram energisäkerhet, försörjningstrygghet och industripolitik som viktiga argument bakom satsningen på inhemsk vätgasproduktion.
Även EU driver på för stora investeringar i vätgasinfrastruktur och flera internationella ledningsprojekt har presenterats, däribland H2Med mellan Portugal, Spanien, Frankrike och Tyskland.
Men IEEFA varnar för att det fortfarande inte finns någon garanti för att dessa projekt faktiskt blir verklighet.
En studie från slutet av förra året pekade dessutom på att importerad grön ammoniak från länder utanför EU väntas bli billigare än europeiskt producerad vätgas i stora delar av Europa år 2040.
Källa: Hydrogen Insight / Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA)
