I åratal har vi hört samma sak – havet stiger, hettan blir outhärdlig och jordens undergång är nära. Mycket av det som sagts i debatter, nyheter och politiska beslut har byggt på ett klimatscenario som kallas RCP8.5.
Nu har det officiellt dömts ut som osannolikt – av FN:s egna klimatforskare.
Detta är en av de största förändringarna inom klimatforskningen på många år, men ändå har det fått ganska lite uppmärksamhet i svenska medier. Frågan är varför?
RCP8.5 är en prognos – en slags framtidsbild över hur mycket koldioxid mänskligheten skulle släppa ut om ingenting görs. Det byggde på massiv kolanvändning långt in på 2000-talet, extrem befolkningstillväxt och i princip noll klimatåtgärder. Det kallades ofta för "business as usual" – alltså vad som händer om vi bara fortsätter som vanligt.
Problemet är att det aldrig stämde. Redan för tio år sedan varnade kritiker för att scenariot var orealistiskt. Kolanvändningen ökade inte som modellerna räknade med. Förnybara energikällor byggdes ut i en takt ingen förutsett. Utsläppstrenderna pekade inte alls åt det hållet RCP8.5 beskrev.
Men scenariot levde kvar. Det spreds i tusentals forskningsartiklar, i myndighetsdokument, i tidningsrubriker världen över. Det låg till grund för klimatanalyser hos Europeiska centralbanken, Bank of England och amerikanska Fed. Världsbanken använde det i klimatbedömningar för över hundra länder.
Den forskargrupp som tar fram klimatscenarierna åt IPCC har nu presenterat ett nytt ramverk inför nästa stora klimatrapport. Och där är RCP8.5 och de andra extremscenarierna helt borta – utdömda som osannolika.
Skillnaden är dessutom stor. Det gamla högscenariot räknade med utsläpp på drygt 128 gigaton koldioxid per år vid seklets slut. Det nya landar på runt 71 gigaton. Nästan halverat. Temperaturprognoserna skruvas ned med upp till 1,4 grader.
Siffrorna har helt enkelt uppdaterats efter verkligheten – de gamla modellerna byggde på utsläppsdata fram till 2014, vilket innebär att de delvis var inaktuella redan när IPCC:s senaste stora rapport kom.
Det här handlar inte om huruvida klimatförändringarna är verkliga eller inte. Det handlar om att de beslut som fattats – de regler som skrivits, de miljardbelopp som investerats, de larmrapporter som skrivits – i stor utsträckning baserats på ett scenario som nu officiellt betraktas som orealistiskt.
Centralbanker har testat sina system mot en framtid som klimatforskarna själva nu säger aldrig var sannolik. Länder har format sin energipolitik utifrån prognoser som var kraftigt överdrivna.
Det är inte en liten detalj. Det är ett grundläggande problem för trovärdigheten hos de institutioner som under lång tid slagit larm.
Internationellt har medier i flera länder rapporterat om detta. Washington Post publicerade till exempel en artikel igår. Men i Sverige – där klimatpolitiken länge drivits hårt och där avvikande röster ofta mötts med misstro – hörs knappt ett ljud.
Det är förstås möjligt att det tar lite tid, att redaktionerna håller på att sätta sig in i det tekniska. Det är den snälla förklaringen.
Den mindre snälla förklaringen är att de tidningar som i femton år skrivit skräckrubriker baserade på RCP8.5 inte är särskilt pigga på att förklara vad det innebär att scenariot nu är officiellt utdömt.
Källa: Roger Pielke Jr. / The Honest Broker, CMIP7 ScenarioMIP samt Washington Post
Fakta:
RCP8.5 är ett klimatscenario som sedan tidigt 2000-tal legat till grund för tusentals forskningsartiklar, myndighetsbeslut och medierapportering. Scenariot utgick från att kolanvändningen skulle öka kraftigt och att jordens befolkning skulle växa snabbt – antaganden som kritiker länge ifrågasatt. Nu har den forskargrupp som tar fram underlagen till IPCC officiellt klassat RCP8.5 och de liknande scenarierna SSP5-8.5 och SSP3-7.0 som osannolika, och de ingår inte i nästa generations klimatmodeller. Källa: The Honest Broker / Roger Pielke Jr. samt CMIP7 ScenarioMIP.
Av Philip Leal
