Statliga subventioner till strategiska industrier har nått nya höjder. Enligt OECD uppgår stöden globalt till 108 miljarder dollar, när regeringar försöker säkra leveranskedjor, skydda inhemsk industri och minska beroendet av geopolitiska rivaler.
Bakgrunden är tydlig. Pandemin, energikrisen och de senaste årens geopolitiska konflikter visade hur sårbara globala leveranskedjor har blivit. Halvledare, kritiska mineraler, läkemedel, batterier och solpaneler har därför hamnat i centrum för en ny industripolitisk kapplöpning.
Men inget land driver utvecklingen lika långt som Kina. Enligt OECD har kinesiska företag i strategiska sektorer fått mellan tre och åtta gånger mer statligt stöd än konkurrenter i OECD-länder under de senaste två decennierna. Stöden omfattar bland annat direkta bidrag, förmånliga lån och kapital från statligt styrda investeringsfonder.
Kina stärker halvledarindustrin
Skillnaderna är särskilt stora inom halvledare och solenergi. Kinas halvledarsektor uppges under senare år ha fått statligt stöd motsvarande omkring tio procent av intäkterna, jämfört med cirka två procent globalt i branschen.
Den kinesiska staten har dessutom förstärkt satsningarna genom stora investeringsfonder. ”Big Fund III”, som etablerades 2024, kanaliserar omkring 47,5 miljarder dollar till avancerad logik- och minneskapacitet. Målet är att minska beroendet av utländsk teknik och bygga upp en mer självständig industriell bas.
Effekten märks redan i exportstatistiken. Kinas export av integrerade kretsar uppges ha ökat kraftigt under årets första fyra månader, samtidigt som inhemska tillverkare som YMTC och CXMT utmanar etablerade aktörer inom minneskretsar.
Solpaneler pressas av överkapacitet
Även solcellsindustrin visar hur långt Kinas modell sträcker sig. Statliga stöd har gjort det möjligt för kinesiska tillverkare att bygga upp en dominerande position i hela den globala solcellskedjan. Landet kontrollerar i dag över 80 procent av flera centrala led i den fotovoltaiska värdekedjan.
Kapaciteten har vuxit snabbare än efterfrågan. Kinas årliga produktionskapacitet för solutrustning uppskattas till cirka 1 200 gigawatt, vilket är långt över den globala installationstakten. Resultatet har blivit kraftigt fallande priser. Enligt OECD har genomsnittspriset på solpaneler sjunkit med omkring 90 procent under de senaste femton åren.
Det har gjort solenergi billigare för många länder, men också skapat stora problem för tillverkarna. Överkapacitet, pressade marginaler och hård intern konkurrens har lett till finansiell stress och konsolidering i den kinesiska solindustrin.
Peking har därför börjat dra tillbaka vissa stödformer. Bland annat har exportrelaterade skatteförmåner för solprodukter reducerats eller avskaffats, samtidigt som stödet till batterilagring väntas minska ytterligare fram till 2027.
Väst svarar med tullar och industristöd
I USA och EU växer samtidigt motreaktionen. USA har infört höga tullar på kinesiska elbilar, solceller, batterier, stål och aluminium. EU har beslutat om utjämningstullar på batteridrivna elbilar från Kina, utöver den ordinarie importtullen.
Frågan är om västvärlden kan möta Kinas industripolitik med enbart tullar. Kinas modell bygger inte bara på exportstöd, utan på långsiktig statlig planering, billigt kapital, skyddade hemmamarknader och uppbyggnad av nationella mästare.
Det innebär att den globala ekonomin rör sig bort från den tidigare tron på att öppna marknader och privat kapital ensamt avgör industrins vinnare. I stället växer en ny ordning fram där staten åter blir en central aktör i kampen om teknik, energi och industriell dominans.
Källa: Oilprice.com
Faktakoll
OECD:s siffror visar att subventioner har blivit ett allt viktigare industripolitiskt verktyg globalt. Samtidigt är jämförelser mellan länder svåra, eftersom statligt stöd kan ges i många former: direkta bidrag, billiga lån, skatteförmåner, statliga upphandlingar och kapital från offentligt kontrollerade fonder.
