EU-omfattande regelverk skapar osäkerhet för den snabbt växande vätgasindustrin trots investeringar på över 110 miljarder dollar.
Den globala vätgasindustrin fortsätter att växa snabbt, men i Europa ökar samtidigt frustrationen över ett omfattande regelverk som många aktörer anser bromsa utvecklingen. Trots att investeringarna i koldioxidsnål vätgas nu överstiger 110 miljarder dollar globalt och hundratals projekt är under uppförande eller redan i drift, efterlyser industrin större flexibilitet från EU:s sida.
Frågan stod högt på dagordningen under European Hydrogen Week i Bryssel, där representanter från industri, energibolag och exportländer samlades för att diskutera utvecklingen av den europeiska vätgasmarknaden.
Samtidigt som flera projekt har lagts ned de senaste åren, präglades mötet av en övertygelse om att vätgas kommer att spela en central roll i Europas framtida energisystem. Utbyggnaden av nya ledningsnät har redan påbörjats och EU:s klimatlagstiftning driver fram en ökande efterfrågan på fossilfri vätgas.
Stora projekt går vidare
Ett av de mest uppmärksammade projekten är samarbetet mellan det tyska energibolaget RWE och det franska energiföretaget TotalEnergies. Från 2030 ska omkring 30 000 ton grön vätgas årligen transporteras genom en 60 mil lång pipeline från RWE:s elektrolysanläggning i Lingen till TotalEnergies raffinaderi i Sachsen-Anhalt.
Även i Nederländerna pågår omfattande investeringar. I Rotterdams hamn bygger Shell en elektrolysör med en kapacitet på 200 megawatt som väntas producera cirka 22 000 ton grön vätgas per år. Vätgasen ska transporteras via ett nytt ledningssystem mellan Maasvlakte och Shells energi- och kemianläggning i Rotterdam.
Investeringarna ökar snabbt
Enligt rapporten Global Hydrogen Compass från Hydrogen Council och konsultbolaget McKinsey har investeringarna i koldioxidsnål vätgas ökat tiofalt under de senaste fem åren.
Över 500 projekt världen över har redan nått investeringsbeslut, är under byggnation eller befinner sig i drift. Tillsammans bedöms de kunna skapa en produktionskapacitet på mellan 9 och 14 miljoner ton ren vätgas per år fram till 2030.
Kina leder utvecklingen med investeringar på cirka 33 miljarder dollar. Nordamerika följer därefter med 23 miljarder dollar, medan Europa hittills står för omkring 19 miljarder dollar.
Företrädare för branschen framhåller att vätgas är en av få realistiska lösningar för att minska utsläppen inom sektorer där elektrifiering är svår eller kostsam, exempelvis stålindustri, kemiindustri och vissa transportsegment.
Kritik mot EU-regelverk
Trots optimismen riktas omfattande kritik mot de regler som EU har infört för grön vätgas.
Representanter från bland annat Indien och Oman, som vill utveckla stora exportindustrier för grön vätgas, menar att dagens regelverk är svårt att uppfylla och skapar osäkerhet kring framtida investeringar.
Kärnan i debatten handlar om vilka krav som ska ställas på den el som används vid elektrolys. EU-regler för så kallade förnybara bränslen av icke-biologiskt ursprung, RFNBO, kräver bland annat att vätgasen produceras med ny förnybar elproduktion och att produktionen av el och vätgas tidsmässigt samordnas.
Från 2028 införs dessutom krav på att elproduktionen och vätgasproduktionen i princip ska sammanfalla inom en timmes intervall. Reglerna omfattar både europeisk produktion och vätgas som produceras utanför EU för export till den europeiska marknaden.
Branschföreträdare menar att kraven riskerar att höja kostnaderna betydligt och göra många projekt ekonomiskt svåra att genomföra.
Industrin efterlyser tydligare besked
Ytterligare osäkerhet uppstår genom att medlemsländerna ansvarar för genomförandet av delar av regelverket. Även om EU fastställer de övergripande kraven varierar nationella stödprogram, certifieringssystem och infrastruktursatsningar mellan olika länder.
Flera företag menar därför att investerare har svårt att bedöma vilka förutsättningar som faktiskt kommer att gälla under de kommande åren.
Werner Ponikwar, vd för elektrolystillverkaren thyssenkrupp nucera, efterlyser ett tydligare regelverk som gör det möjligt för industrin att planera långsiktigt.
Liknande synpunkter framfördes av flera företag under konferensen i Bryssel.
Europa bygger ett omfattande vätgasnät
Samtidigt fortsätter EU att bygga upp den infrastruktur som krävs för en framtida vätgasmarknad.
Genom det reviderade förnybarhetsdirektivet RED III har unionen infört bindande mål för användningen av förnybar vätgas i industrin. Senast 2030 ska 42 procent av industrins vätgasanvändning komma från RFNBO-källor. Till 2035 höjs målet till 60 procent.
Även transportsektorn och flyget omfattas av krav som förväntas öka efterfrågan på vätgas och syntetiska bränslen. För sjöfarten används i stället utsläppshandelssystemet som ett styrmedel.
För att möta efterfrågan planerar EU fem större vätgaskorridorer som ska binda samman produktionsanläggningar, importhamnar och industriregioner. Många av ledningarna byggs genom att befintliga naturgasledningar konverteras till vätgastransport.
Tyskland har en central roll i planerna. Ledningen mellan Lingen och Sachsen-Anhalt utgör en del av den så kallade Nordsjökorridoren, som i framtiden ska kopplas samman med det nederländska vätgasnätet och skapa en av Europas viktigaste transportvägar för vätgas.
Källa: Oilprice.com
Faktakoll
EU RFNBO-regler är avsedda att säkerställa att grön vätgas verkligen produceras med ny förnybar energi och därmed bidrar till minskade utsläpp. Kritiker menar dock att kraven riskerar att fördröja investeringar och göra europeisk vätgas dyrare än konkurrerande alternativ från andra delar av världen.
