Tyska teknikbolaget Ineratec har nu producerat de första volymerna e-bränsle i sin nya anläggning i Frankfurt. Det handlar om syntetiska bränslen baserade på grön vätgas och biogen koldioxid – däribland e-diesel och e-SAF (syntetiskt flygbränsle), men även e-vaxer som kan ersätta fossilbaserade komponenter i livsmedelsindustrin och förpackningar.
Anläggningen har kapacitet att tillverka upp till 2 500 ton per år och beskrivs som en av de första i sitt slag med kommersiell skala för så kallade drop-in-bränslen. Dessa kan användas direkt i befintliga flyg- och dieselmotorer utan tekniska anpassningar.
Enligt Ineratec kommer fokus ligga på produktion av e-SAF, men även e-diesel och vaxer har redan beställts av kunder. Vilka dessa aktörer är hålls dock hemligt fram till invigningen av anläggningen i juni.
– Den här första volymen är ett viktigt steg. Det markerar början på en ny fas i produktionen av hållbara bränslen, säger vd:n och medgrundaren Tim Böltken.
Fischer-Tropsch-process i modulära reaktorer
Grunden för produktionen är en Fischer-Tropsch-process där syntesgas – en blandning av kolmonoxid och vätgas – omvandlas till så kallad FT-Crude, en vätska som sedan raffineras till bränsle eller vaxer.
Det som särskiljer Ineratecs metod är användningen av mikrostrukturerade reaktorer, vilket enligt bolaget gör det möjligt att skala upp produktionen modulärt och effektivt. Denna typ av system möjliggör standardisering och förenklad expansion till fler platser.
Utöver anläggningen i Frankfurt finns i dag endast två andra kommersiella anläggningar för drop-in e-bränslen i världen – ett projekt i Chile (Haru Oni) och ett i Texas (Infinium). Den exakta storleken på dessa anläggningar är dock inte känd, vilket gör det svårt att avgöra om Ineratecs fabrik är störst i världen.
Produktionen i Frankfurt sker med stöd från det tyska miljödepartementet, EU:s innovationsfond, Europeiska investeringsbanken samt privata investerare som Breakthrough Energy Ventures, Engie och Honda.
Debatt om e-bränslenas roll
E-bränslen ses som en potentiell lösning för att minska utsläppen inom flyg och långväga transporter – där elektrifiering är svårare att genomföra. För vägtrafik har tekniken dock mött kritik, inte minst på grund av sin låga energieffektivitet.
Enligt organisationen Transport & Environment i Bryssel ger 100 kilowattimmar förnybar energi endast 13 kilowattimmar användbar energi vid hjulen om den omvandlas till e-bensin för förbränningsmotorer – att jämföra med 77 kilowattimmar för elbilar.
E-bränslen från ren vätgas produceras för första gången i industriell skala
Kritiker menar därför att e-bränslen främst bör reserveras för sektorer där elektrifiering inte är möjlig på kort sikt.
Trots detta betraktas utvecklingen i Frankfurt som ett betydelsefullt tekniskt genombrott. Bolaget planerar att nå full produktionskapacitet vid slutet av 2025 eller början av 2026.
Det återstår att se i vilken utsträckning marknaden kommer att efterfråga dessa bränslen i takt med att produktionskostnaderna sjunker och tillgången till grön vätgas ökar.
Källor: Ineratec, Hydrogen Insight, Transport & Environment
