Sverige hyllas för sin avfallshantering och sitt engagemang i framtagandet av FN:s globala plastavtal. Samtidigt läcker stora mängder plast ut i våra egna hav. Experter varnar för att plastutsläpp i Sverige – där både mikroplaster, bräddning och avloppsslam bidrar till föroreningar – fortsätter att hota våra vattenmiljöer.
Ett globalt plastavtal – med havet i sikte
I augusti samlas representanter från 175 länder i Genève för att förhandla om världens första globala plastavtal, lett av FN:s miljöprogram UNEP. Målet är att stoppa plastföroreningar vid källan genom att förbjuda eller reglera engångsplaster, mikroplaster och svåråtervunna material, vilket förväntas få stor betydelse för havsmiljön.
Sverige är en del av High Ambition Coalition, som driver på för ett starkt avtal. Ändå rinner stora mängder plast ut i våra hav och sjöar årligen.
Ledande – men läckande
”Sverige har en avancerad avfallshantering och ligger före många andra länder” berättar Bethanie Carney Almroth, professor vid Göteborgs universitet, som forskar på miljöpåverkan av plast.
Plasten som samlas in försvinner däremot inte ur kretsloppet. Genom avloppssystem, vind och regn tar den sig vidare ut i naturen. Små fragment, osynliga för ögat, slits loss från konstgräsplaner, däck och textilier. Mycket fastnar i reningsverkens filter – men långt ifrån allt.
Den plast som undkommer reningen fortsätter sin väg ut i vattendragen och till slut ut i havet, där den bidrar till plastföroreningar och påverkar djur och ekosystem.
Mikroplast – från hav till åker
Stor mängd av plast som hamnar i svenska hav består av mikroplast. Dessa slits loss i vardagen och följer med regn, avlopp och vind ut i havet. I Sverige är däckslitage den största källan, omkring 8 000 ton per år. Därefter kommer konstgräsplaner, syntetkläder, båtskrov och industriellt spill.
Bethanie Carney Almroth berättar att av det avloppsvatten som kommer in till reningsverken i Sverige renas 99 procent från mikroplaster, men tillägger att ”vi löser inte det problemet – vi flyttar runt på det.”
En stor del av den fångade mikroplasten hamnar nämligen i avloppsslammet – restprodukten efter reningen. Slam används sedan som gödsel i jordbruket, och mängden som sprids har ökat kraftigt. Från cirka 30 procent år 2017 till över 50 procent 2022, enligt Naturvårdsverket.
Bethanie Carney Almroth förklarar att mikroplasterna hamnar i jorden, där de lagras i sedimenten. Effekterna är ännu inte helt klarlagda, men forskning pekar på påverkan på växter, insekter och bakteriesamhällen. Till slut kan mikroplasterna ta sig vidare – från åkermarken, ut i våra vattendrag.
Samtidigt pågår en statlig utredning om ett eventuellt förbud – liknande dem som redan finns i flera länder, bland annat Nederländerna, Belgien, Tyskland och Schweiz.
Plast spolas direkt ut i havet
Vid en så kallad bräddning överbelastas avloppssystemen och orenat dag- och avloppsvatten släpps rakt ut i närmaste vattendrag. Det kan ske vid till exempel kraftiga regn eller snabb snösmältning. Förutom risk för smittspridning i bad- och dricksvatten följer även plastavfall – som skräp, mikroplaster och sanitetssopor – med ut i naturen.
”Då kommer det tops, bindor, allt det som folk slänger i toaletten – det avfallet kan vi hitta på stränderna,” säger Eva Blidberg, sakkunnig inom marint skräp hos Håll Sverige Rent.
Bräddningar händer regelbundet, även i kommuner med i övrigt väl fungerande reningsverk.
Miljöbarometern.se har tagit del av Svenskt Vattens rapport, där det framgår att 30,6 miljoner kubikmeter obehandlat avloppsvatten bräddades under 2023 – mer än dubbelt så mycket som året innan. Det motsvarar runt 12 000 olympiska simbassänger. I takt med klimatförändringarna väntas nederbörden öka, vilket gör bräddning till en växande källa till plastföroreningar i våra vatten.
Vad behöver förändras – enligt forskarna
En tydlig åtgärd individen kan göra är att minska konsumtionen av plast och sluta nedskräpa. ”Beteendeförändringar är svåra och långsamma”, konstaterar Eva Blidberg från Håll Sverige Rent. Hon påpekar att mycket av skräpet på svenska stränder faktiskt kommer från oss själva – svenskar och turister. Det handlar främst om plast från land som blåser eller spolas ut via dagvatten och vattendrag, samt fiskeutrustning som tappas eller dumpas. Plast som inte samlas upp bryts långsamt ner till mikroplaster och sprids i marina ekosystem med allvarliga följder för djur och natur.
Samtidigt visar statistik från Naturvårdsverket att tre fjärdedelar av Sveriges plastavfall bränns upp. För havet är det en vinst – plasten hamnar inte i vattnet – men för klimatet är det en förlustaffär.
Förbränningen ger visserligen energi, men släpper samtidigt ut stora mängder växthusgaser ”Förbränning kan ha en poäng när det handlar om plast med farliga ämnen som vi inte vill återvinna, men överlag vore det bättre om vi återvann mer plast”, säger Åsa Stenmarck vid Naturvårdsverket.
Men att bara fokusera på avfallshantering räcker inte. Bethanie Carney Almroth, professor vid Göteborgs universitet, menar att vi måste minska både konsumtionen och nyproduktionen av plast. Hon påpekar att plastens livscykel – från råvaruutvinning och produktion, via transport, användning och till slut avfallshantering – släpper ut föroreningar i varje led. Flera forskare betonar att åtgärder därför måste sättas in långt tidigare i kedjan, innan plasten ens blir ett problem i naturen.
Åsa Stenmarck förklarar att mikroplaster är nästan omöjliga att fånga upp. ”Därför måste man, för en större effekt, gå uppströms. Design, produktion, användning – den typen av åtgärder” säger hon.
Kommunerna bär ansvaret – men resurserna minskar
Mycket av det praktiska arbetet mot plastföroreningar i hav och vattendrag sker på kommunal nivå. Kommunerna, tillsammans med aktörer som Trafikverket, lägger stora summor på att städa och hålla rent.
”Kommunerna lägger ju ner 500 miljoner per år på att göra det. Det hindrar till viss del läckage från vårt samhälle till vattendragen”, säger Åsa Stenmarck vid Naturvårdsverket.
Men enligt Eva Blidberg på Håll Sverige Rent har anslagen till kommunerna, som Naturvårdsverket delar ut för strandstädning, minskat rejält. Hon menar att detta är ett tydligt tecken på att frågan inte prioriteras tillräckligt från regeringens sida.
Trots Sveriges position som föregångsland i den globala plastkampen finns det uppenbara utmaningar kvar på hemmaplan. För att verkligen vända utvecklingen krävs att plastproblematiken prioriteras på högsta nivå – med politiska beslut, ökade resurser och kraftfulla styrmedel.
Forskarnas budskap är tydligt: det räcker inte med kommunala insatser eller individers vilja. Vad som behövs är beslut för att minska konsumtionen, förbättra designen av plastprodukter och stoppa plastläckaget innan det når våra hav. Hur Sverige agerar nu blir avgörande för både miljön och klimatet – och för att Sverige ska kunna leva upp till sin roll som en global förebild i plastfrågan.
Text: Fredrik Stedtjer/Deep Sea Reporter
