Sedan 2000-talet har halterna av PFAS-ämnen sjunkit i Vänern, Vättern och Mälaren. En nyligen genomförd studie visar att regleringar och åtgärder lönar sig, men mycket återstår att göra både internationellt och lokalt. Med nya striktare EU-direktiv skulle alla tre sjöarna fortfarande överskrida tillåtna nivåer.
PFAS, är ett samlingsnamn för organiska miljögifter som innehåller fluor. De kallas ofta ”evighetskemikalier” eftersom de bryts ned extremt långsamt och därför ansamlas och finns kvar i mark, vatten, djur och människor under mycket lång tid.
De mest kända PFAS-ämnena har förbjudits internationellt, vilket nu gett positiva effekter i miljön. En studie genomförd av Naturhistoriska riksmuseet, på uppdrag av Vattenvårdsförbunden, visar att halterna av PFAS generellt har minskat i de stora svenska sjöarna. I Mälaren och Vänern har nivåerna minskat sedan början av 2000-talet och i Vättern sedan 2008.
Studien har gjorts genom att mäta förekomst av PFAS i fisk. Med prover från museets miljöprovbank har forskarna kunnat gå tillbaka i tiden till början av 70-talet.
– Våra resultat visar att åtgärder och förbud har haft effekt, men också att problemet med PFAS är långt ifrån löst, säger Suzanne Faxneld på enheten för miljöanalys och forskning vid Naturhistoriska riksmuseet.
Vätterns röding ligger fortfarande över vattendirektivets gränsvärde för PFOS, ett av de förbjudna PFAS-ämnena. Det beror till stor del på långsam omsättning av vattnet i sjön, vilket gör att kemikalierna stannar kvar längre.
Samtliga sjöar överskrider nya gränsvärden
I EU diskuteras nya betydligt striktare gränsvärden för PFAS.
Samtliga tre sjöar och fisken från dem skulle med nuvarande värden hamna klart över dessa nya gränsvärden. Detsamma gäller troligen för alla svenska vatten. Studien pekar på vikten av att förbereda för kommande hårdare regelverk.
– Det är också väldigt viktigt att förhindra att de här ämnena över huvud taget hamnar i miljön, säger Suzanne Faxneld. Till exempel genom att reglera PFAS, sanera förorenade områden och fortsätta arbetet med källspårning för att hitta äldre lokala utsläppsplatser.
Om studien och nationell miljöövervakning
Studien har utförts på uppdrag av Vattenvårdsförbunden i Vänern, Vättern och Mälaren och finansierats av Havs- och vattenmyndigheten. Arbetet har utförts av forskare på Naturhistoriska riksmuseet.
I den nationella samordnade miljöövervakningen ingår delprogrammet Stora sjöar och omfattar övervakning och insamling av data från Vänern, Vättern och Mälaren. Programmet samordnas av respektive sjös vattenvårdsförbund. Naturhistoriska riksmuseets miljöprovbank är en av världens äldsta med sparat biologiskt material ända från 60-talet.
Källa: Naturhistoriska riksmuseet
