Donald Trumps medvetna oförutsägbarhet som politiskt verktyg bidrar till att påskynda ett möjligt regimskifte i Iran och kan samtidigt bana väg för en dramatisk kraftmätning – eller uppgörelse – med Kina. Det menar den brittiske historikern Niall Ferguson, som i en uppmärksammad intervju analyserar den snabbt föränderliga geopolitiska situationen i Mellanöstern och Asien.
Nyligen sände Trump ett meddelande till Norges statsminister " att han inte längre anser sig vara skyldig att tänka på fred, eftersom han inte fick Nobels fredspris". Med tanke på denna kommentar analyserar Niall Ferguson presidentens möjliga strategi för framtiden i en intervju.
Ferguson, som är senior fellow vid Hoover Institution, intervjuades av Coleman Hughes från The Free Press. Samtalet har väckt stort intresse, inte minst bland investerare som följer utvecklingen av oljepriser, valutamarknader och geopolitisk risk.
Iran på väg mot motrevolution
Enligt Ferguson befinner sig Iran inte längre i en begränsad protestvåg, utan i vad han beskriver som en fullskalig motrevolution. Demonstrationerna i Teheran handlar enligt honom inte främst om inflation, höga matpriser eller den kollapsande rialen, utan om ett grundläggande ifrågasättande av den islamiska republiken.
– Det här är inte bara social oro. Det är krav på att hela det teokratiska systemet ska falla, säger Ferguson och pekar på att vissa demonstranter öppet talar om en återgång till monarkin och shahens tid.
Utvecklingen sker samtidigt som USA, under Trumps ledning, tydligt markerat att man är beredd att använda militär makt. Enligt Ferguson har amerikanska attacker mot mål som Fordo-anläggningen och händelserna i Venezuela skickat en tydlig signal till Teheran om att hoten är reella.
”Galningsteorin” i praktiken
Fergusons analys kretsar kring Trumps sätt att använda oförutsägbarhet som strategiskt vapen. Han jämför Trumps agerande med Richard Nixons så kallade ”Madman Theory”, där poängen är att få motståndaren att tro att man är kapabel till vad som helst.
Skillnaden, enligt Ferguson, är att Sovjetledningen visste att Nixon i grunden var rationell.
– Med Trump tror USA:s motståndare på allvar att han kan verkligen trycka på den röda knappen, säger Ferguson.
Han pekar på den snabba maktförskjutningen i Venezuela, där Nicolás Maduro enligt Ferguson pressats bort efter amerikansk intervention, som ett exempel på hur Trumps risktagande skapat politisk hävstång.
Uppgörelsen om Irans historia ifrågasätts
Ferguson riktar också kritik mot vad han beskriver som en förenklad västerländsk självanklagelse kring Iran. Han avfärdar påståendet att landets nuvarande situation huvudsakligen skulle vara en följd av kuppen mot Mohammad Mossadegh 1953.
– Det är intellektuellt ohederligt, säger han och påminner om att Irans korta demokratiska period i sig möjliggjordes av västerländsk inblandning, bland annat den anglo-sovjetiska invasionen 1941.
Slutsatsen är att väst, enligt Ferguson, inte ska tveka att stödja ett maktskifte i Teheran.
– Rädslan för att delegitimera oppositionen väger lätt jämfört med det moraliska och strategiska behovet av att få bort ett våldsamt och repressivt styre, säger han.
Kina och Taiwan i fokus
På längre sikt är det dock Kina som enligt Ferguson utgör den verkliga prövningen av Trumps strategi. Medan Ryssland är hårt bundet i Ukraina och Iran balanserar på randen till sammanbrott, följer Xi Jinping utvecklingen noga.
Ferguson menar att Trump betraktar Taiwan mer transaktionellt än sina företrädare. Han återger ett tillfälle under Trumps första mandatperiod då presidenten pekade på spetsen av en penna och sade ”det där är Taiwan”, för att därefter peka på det massiva skrivbordet i Ovala rummet och säga ”det där är Kina”.
– Risken är inte nödvändigtvis ett storkrig, utan ett stort avtal, säger Ferguson.
– Ett scenario där Trump byter Taiwan mot ekonomiska eftergifter från Kina är fullt tänkbart runt 2027 eller 2028.
En ny världsordning tar form
För omvärlden innebär detta, enligt Ferguson, att den globala maktbalansen just nu skrivs om i realtid. Ett fall för den iranska regimen skulle kunna förändra dynamiken i Mellanöstern, med potentiella effekter på relationerna mellan Israel och Saudiarabien och på energimarknaderna.
Samtidigt varnar han för att förvänta sig enkla lösningar.
– Det finns inga lyckliga Hollywoodslut i Mellanöstern. Men passivitet har också ett pris, säger Ferguson.
Hans slutsats är att Trumps riskfyllda strategi för tillfället fungerar – men att den verkliga prövningen fortfarande ligger framför USA, i relationen till Kina.
Källa: Conversations with Coleman, intervju publicerad av The Free Press, återgiven av BizNews
