En ny konflikt håller på att växa fram mellan Berlin och Washington efter att den tyska regeringen godkänt ett lagförslag som tvingar streamingtjänster att investera en del av sina intäkter i tysk och europeisk filmproduktion.
Den amerikanska handelsrepresentanten Jamieson Greer riktar skarp kritik mot beslutet och anklagar den tyska regeringen för att använda amerikanska bolag som finansieringskälla för nationell kulturpolitik.
Enligt Greer behandlas amerikanska företag som ”en spargris för protektionistiska favoritprojekt”, rapporterade Bloomberg efter att Friedrich Merz regering godkänt lagförslaget.
Inte enbart Tyskland
Tysklands lagförslag bygger på artikel 13 i EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster (AVMSD), som ger medlemsstater rätt att kräva att streamingplattformar investerar i europeiska produktioner. Flera EU-länder har redan infört liknande system.
Samtidigt är det korrekt att de största ekonomiska konsekvenserna i praktiken främst träffar amerikanska bolag eftersom Netflix, Disney+ och Amazon dominerar den europeiska streamingmarknaden. Frågan handlar därför både om kulturpolitik och om internationell handel, vilket förklarar den ovanligt hårda reaktionen från Washington.
Netflix, Disney och Amazon kan tvingas investera miljarder
Den nya lagen innebär att streamingplattformar som Netflix, Disney+ och Amazon Prime Video måste återinvestera minst åtta procent av sina intäkter från den tyska marknaden i europeiska och tyska film- och tv-produktioner. Om bolagen investerar minst tolv procent kan vissa regleringskrav mildras.
Samtidigt nästan fördubblar den tyska staten det offentliga filmstödet till 250 miljoner euro per år. Totalt väntas mer än 300 miljoner euro årligen tillföras sektorn genom olika stödprogram.
Regeringen motiverar reformen med att Tyskland har förlorat konkurrenskraft som inspelningsland samtidigt som internationella streamingbolag genererar stora intäkter på den tyska marknaden.
Kulturminister Wolfram Weimer har argumenterat för att globala plattformar bör bidra mer till den nationella filmindustrin när de samtidigt drar nytta av den tyska publiken och infrastrukturen.
USA ser risk för diskriminering
Washingtons kritik handlar inte bara om kulturpolitik utan även om handel.
De bolag som främst påverkas av lagstiftningen är amerikanska företag. Netflix, Disney och Amazon dominerar stora delar av den europeiska streamingmarknaden, vilket gör att de ekonomiska konsekvenserna i praktiken hamnar hos amerikanska koncerner.
USA har under flera år motsatt sig europeiska digitala skatter, särskilda teknikavgifter och nationella regler som anses rikta sig oproportionerligt mot amerikanska teknikföretag. Liknande konflikter har tidigare uppstått kring Frankrikes digitalskatt och EU:s omfattande regleringar av digitala plattformar.
Greers utspel kommer dessutom i ett känsligt läge då EU och USA samtidigt försöker hantera flera pågående handelstvister kring tullar, tekniksektorn och industrisubventioner.
Streamingbolagen varnar för färre produktioner
Netflix har redan offentligt kritiserat lagförslaget.
Bolaget varnar för att omfattande investeringskrav och regler kring rättighetsinnehav kan göra stora produktioner svårare att finansiera. Enligt Netflix riskerar resultatet att bli färre projekt snarare än fler.
Företaget menar att ökade regleringskrav kan minska flexibiliteten för internationella investeringar och göra det svårare att genomföra storskaliga produktioner med höga budgetar.
Kritiken kommer samtidigt som streamingmarknaden genomgår en period av kostnadsbesparingar. Efter flera år av aggressiva investeringar har många plattformar börjat fokusera mer på lönsamhet än abonnenttillväxt.
Europa går mot hårdare reglering
Tyskland är långt ifrån ensamt om att införa liknande krav.
Frankrike har redan infört regler som kräver att streamingtjänster investerar mellan 20 och 25 procent av sina lokala intäkter i nationella och europeiska produktioner. Även Italien, Danmark och flera andra EU-länder har infört olika former av investeringsskyldigheter.
Den tyska modellen bygger dessutom på möjligheter som redan finns inom EU:s direktiv för audiovisuella medietjänster, vilket gör att Berlin har juridiskt stöd från europeisk lagstiftning.
Risk för ökade kostnader för tittarna
Om lagen träder i kraft kan en del av kostnaderna i slutändan hamna hos konsumenterna.
Streamingföretag som tvingas investera större delar av sina intäkter i reglerade produktioner kan försöka kompensera sig genom högre abonnemangspriser eller genom att minska investeringarna i annat innehåll.
Samtidigt hävdar förespråkarna att reglerna stärker Europas kulturella självständighet och motverkar ett växande beroende av amerikanska mediekoncerner.
Konflikten visar hur kulturpolitik allt oftare sammanfaller med handelspolitik. Det som från Berlin beskrivs som stöd till europeisk filmproduktion uppfattas i Washington som ett riktat ingrepp mot amerikanska teknik- och medieföretag.
Om USA väljer att driva frågan vidare kan den utvecklas till ännu en transatlantisk tvist vid sidan av de redan känsliga diskussionerna om tullar, industristöd och digital reglering.
Källor: Bloomberg, Reuters, Financial Times, Netflix, Tysklands kulturministerium.
