En ny studie från Örebro universitet visar att grönlutsslam, en restprodukt från massa- och pappersindustrin, har god förmåga att neutralisera surt gruvavfall samtidigt som halterna av metaller som lakas ut är låga.
Enligt studien finns mer än 3 000 gamla gruvområden som riskerar att läcka surt vatten med höga metallhalter. Ett sätt att minska problemen är att använda grönlutsslam, som är en alkalisk restprodukt.
I studien har Nanna Stahre, doktorand i kemi vid Örebro universitet, tillsammans med kollegor undersökt hur grönlutsslam från 16 svenska massa- och pappersbruk beter sig när det kommer i kontakt med vatten.
– Metoden är redan känd och vi vet att den fungerar. Men för att den ska kunna användas i större skala behöver vi bättre kunskap om hur materialet varierar mellan olika bruk och hur det beter sig under olika förhållanden, säger Nanna Stahre i en artikel från Örebro universitet.
Forskarna analyserade totalt 71 prover insamlade under flera år. Resultaten visar att natrium och kalium relativt lätt löses ut i vatten, medan de flesta metaller och andra ämnen som kan vara problematiska för miljön lakas ut i låga halter. Studien visar också att materialet har en ”mycket god förmåga” att neutralisera surt vatten.
– Våra resultat tyder på att grönlutsslam är lämpligt för att behandla surt gruvavfall, säger Nanna Stahre.
Det framhålls som en viktig fördel med metoden är att den kan användas även vid små gruvhål och varphögar, där många andra åtgärder blir ”oproportionerligt dyra”.
– Metoden är enkel, kräver lite utrustning och fungerar både på små och stora objekt. Eftersom materialet injiceras påverkas inte heller landskapets utseende, vilket gör metoden intressant även vid kulturhistoriskt värdefulla gruvmiljöer, säger Nanna Stahre.
