Tre av Europas största ståltillverkare kräver en omprövning av EU:s utsläppshandelssystem ETS. ArcelorMittal, Thyssenkrupp Steel och Voestalpine varnar för att industrin riskerar att drabbas hårt om de fria utsläppsrätterna fasas ut innan teknik som grön vätgas och koldioxidinfångning finns tillgänglig i större skala.
I ett gemensamt uttalande kräver bolagen att nästa steg i ETS tillfälligt pausas. Enligt företagen har förutsättningarna för den omställning som EU räknar med ännu inte blivit verklighet.
Ståljättar varnar EU – grön vätgas saknas fortfarande
Systemet innebär att gratis utsläppsrätter successivt ska försvinna fram till 2034. Samtidigt införs EU:s koldioxidtull CBAM, som ska skydda europeiska producenter mot konkurrens från länder med mindre sträng klimatlagstiftning.
Men ståljättarna anser att de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att minska utsläppen ännu saknas.
– ETS behöver en verklighetskontroll. Systemet speglar inte dagens situation för Europas industri, där konkurrenskraft och omställning blir allt svårare att förena, säger Thyssenkrupp Steels vd Marie Jaroni i ett uttalande.
– Därför behöver vi en paus i kostnadsökningarna inom ETS för att säkra omställningen och undvika att företag som gått före missgynnas.
Vätgasprojektet har bromsat in
Enligt företagen är tillgång till billig grön vätgas, konkurrenskraftiga elpriser, koldioxidinfångning, lagring av koldioxid och statliga stöd avgörande för att stålindustrin ska kunna minska sina utsläpp.
Problemet är att flera av dessa förutsättningar antingen inte finns eller ännu inte byggts ut i tillräcklig omfattning.
Direktreducerat järn baserat på grön vätgas ses som den viktigaste vägen mot nästan utsläppsfri stålproduktion. Men utvecklingen har gått långsammare än många räknat med.
Thyssenkrupp bygger för närvarande en direktreduktionsanläggning i Duisburg till en kostnad av omkring tre miljarder euro. Företaget medgav dock redan förra året att en planerad upphandling av vätgas hade övergett eftersom kostnaderna blivit för höga.
ArcelorMittal gick ännu längre och stoppade två planerade vätgasbaserade stålprojekt i Tyskland under 2025. Företaget ansåg att ekonomin inte gick ihop trots miljardstöd från staten.
Även Voestalpine bygger en anläggning för vätgasbaserad järnproduktion, men den kommer inledningsvis endast att behöva relativt små mängder vätgas, motsvarande produktionen från en elektrolysör på 6 megawatt.
Bland de få större projekt som faktiskt gått vidare finns svenska Stegra i Boden. Företaget bygger en anläggning med elektrolysörer på totalt 740 megawatt och planerar att producera 2,5 miljoner ton grönt stål per år.
Salzgitter i Tyskland installerar samtidigt elektrolysörer på 100 megawatt och har säkrat ett avtal om leveranser av 10 000 ton vätgas per år från 2030.
Risk för minskad stålproduktion
Stålföretagen varnar för att Europas stålindustri kan krympa med mellan 30 och 40 procent om kostnaderna fortsätter att stiga innan de nödvändiga förutsättningarna kommit på plats.
Företagen anser att intäkterna från utsläppshandeln i större utsträckning bör användas för att stödja industrins omställning.
De pekar också på att EU:s koldioxidtullar främst skyddar råstål, medan importerade färdiga produkter med högt stålinnehåll fortfarande kan få konkurrensfördelar.
Samtidigt finns det oro för att ständiga förändringar i regelverken kan skapa osäkerhet och bromsa investeringar. Vibeke Rasmussen, chef för certifierings- och regulatoriska frågor hos gödselproducenten Yara, varnade nyligen under Hydrogen Insights-konferens för att diskussionerna om förändringar i ETS och CBAM inte underlättar industrins klimatomställning.
EU arbetar samtidigt med den så kallade Industrial Accelerator Act, som ska skapa en marknad för klimatvänligt stål. Hur detta system ska utformas är dock fortfarande oklart.
Källa: Hydrogen Insight.
Fakta:
EU:s utsläppshandelssystem ETS infördes 2005 och har bidragit till att minska utsläppen från elproduktionen kraftigt. Inom stålindustrin har däremot omställningen gått långsammare. Flera stora projekt baserade på grön vätgas har försenats eller stoppats på grund av höga kostnader, samtidigt som utbyggnaden av vätgasproduktion och koldioxidinfångning fortfarande befinner sig i ett tidigt skede.
