Staten satsade miljarder på kollektivtrafik i utbyte mot nya bostäder

Staten satsade i Sverigeförhandlingen 20 miljarder kronor på regional kollektivtrafik i utbyte mot utökat bostadsbyggande. Riksrevisionen konstaterar att underlagen för kostnader och samhällsekonomi hade stora brister och att projektens uppföljning har varit otillräcklig. Dessutom är antalet nya bostäder som byggs som ett resultat av satsningarna sannolikt få.

Sverigeförhandlingen resulterade bland annat i att staten åtog sig att medfinansiera stora investeringar i storstädernas kollektivtrafik i utbyte mot att kommunerna lovade att bygga nya bostäder; de så kallade storstadsavtalen.

Detta avviker från hur riksdagen har beslutat om att infrastruktur ska planeras. Riksrevisionen har därför granskat om regeringen trots det har skapat förutsättningar för investeringar som i så hög grad som möjligt uppnår de mål som riksdagen har beslutat om på transportområdet.

Granskningen visar bland annat att utrednings- och förhandlingsarbetet utfördes under stark tidspress och att nödvändiga beslutsunderlag och kvalificerade kostnadsanalyser inte togs fram. Det står också klart att statens insyn och kontroll under genomförandet brister.

I stället för att undersöka vilka projekt som var mest samhällsekonomiskt lönsamma, och bäst skulle lösa de transportbehov som fanns, prioriterade Sverigeförhandlingen dyra projekt i utbyte mot nya bostäder.

Bristerna i underlagen samt frånvaron av vedertagen kvalitetssäkring från Trafikverket och Trafikanalys medförde ökade risker för fördyringar, vilket också inträffat i flera fall.

– När staten gör stora investeringar i infrastruktur ska samhällsekonomisk lönsamhet vara en viktig utgångspunkt för prioriteringen. Förutsättningarna för detta har varit dåliga i arbetet med Sverigeförhandlingens storstadsavtal, säger riksrevisor Helena Lindberg.

Riksrevisionen bedömer att bristerna till stora delar förklaras av planeringsmodellen, där investeringarna till stor del beslutades utifrån hur många nya bostäder som utlovades snarare än hur samhällsekonomiskt lönsamma investeringarna i infrastruktur var.

Risken är stor för att de valda projekten har trängt undan investeringar som skulle ha gett mer kollektivtrafik för pengarna. Detta strider mot de transportpolitiska målen, men skulle eventuellt kunna motiveras om de i stället bidrog mer till bostadspolitiska mål. Regeringen gav dock ingen vägledning om hur målkonflikten skulle vägas av.

Sverigeförhandlingen har rapporterat att storstadsavtalen resulterat i cirka 200 000 nya bostäder. Riksrevisionens bedömning är att avtalen visserligen kan ha påskyndat bostadsbyggandet något, men att nettotillskottet av nya bostäder som de har lett till i praktiken är betydligt mindre.

– Kommunerna planerade i många fall redan större bostadsutbyggnader och dessa planer påverkades sannolikt inte i någon större utsträckning. I många fall är de nya bostäderna beroende av förbättringar i infrastrukturen, men inte nödvändigtvis den som sedan beslutades, säger Martin Hill, projektledare för granskningen.

Rekommendationer

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att vid förhandling om medfinansiering av regionala kollektivtrafikåtgärder göra följande:

  • Säkerställa att prioritering av åtgärder grundas på analyser av behov, transparenta och jämförbara samhällsekonomiska analyser samt tillförlitliga kostnadsuppskattningar.
  • Säkerställa att prioritering utifrån de transportpolitiska målen är den huvudsakliga utgångspunkten. Om en förhandling innebär en risk för avsteg från de transportpolitiska målen bör detta belysas på ett tydligt sätt.
  • Säkerställa att staten efter att beslut om medfinansiering fattats har god insyn och kontroll under genomförandet av de åtgärder som beslutats.