Den brittiska regeringen har annonserat tiotals miljarder kronor i satsningar på ny kärnkraft samt en ny finansieringsmodell. Det långsiktiga arbetet börjar ge konkreta resultat i form av både storskaliga och små modulära reaktorer.
Den brittiska energibranschen genomlider ett stålbad med rekordhöga priser på gas och elektricitet. De historiskt höga priserna har lett till omfattande produktionsstopp i industrin och närmare hälften av landets energihandlare har gått i konkurs.
Storbritannien har framgångsrikt minskat sina koldioxidutsläpp genom att fasa ut kolkraft men brottas samtidigt med utmaningen att nå sina utsläppsmål på längre sikt. En låg grad av elektrifiering med dåliga isolerade hus och ett stort beroende av fossila bränslen för uppvärmning och transporter utgör avsevärda utmaningar. Kostnaderna för att stabilisera elnätet växer och fastän landet var ett av de första i Europa att avreglera sin elmarknad har den under senare år kommit att återregleras i många avseenden.
Regeringen annonserar 21 miljarder kronor till Sizewell C
Den brittiska regeringen har annonserat 1,7 miljarder pund, motsvarande knappt 21 miljarder kronor, i finansiering till projektet Sizewell C. Målet är att få till ett investeringsbeslut inom tre år med Sizewell C som startskott för ett nybyggnationsprogram för att på sikt ersätta befintliga reaktorer. De befintliga gaskylda reaktorerna (AGR) har inte kunnat uppvisa samma långa livstid som lättvattenreaktorer i andra länder har gjort. Bland annat har sprickor i reaktorernas grafit visat sig mycket kostsamma att kartlägga och åtgärda. Landets 13 reaktorer står idag för omkring 16 procent av elproduktionen. Förutom tryckvattenreaktorerna vid Sizewell B och Hinkley Point C, som är under konstruktion, är samtliga gaskylda grafitreaktorer.
De 1,7 miljarder pund som regeringen föreslagit utgör en avsevärd del av den uppskattade totala kostnaden på 20 miljarder pund. Genom att staten går in i projektet hoppas regeringens att man ska kunna underlätta finansieringen och attrahera tillräckligt med kapital för att köpa ut den kinesiska ägarandelen i projektet. Detta som del av en större insats för att minska kinesiskt ägande inom samhällsviktig infrastruktur. Det kinesiska bolaget China General Nuclear, CGN, äger 33 procent av Hinkley Point C och 20 procent av projektet vid Sizewell C.
Utöver kärnkraftsprojekten äger kinesiska intressen även stora andelar av vindkraftprojekt, oljeplattformar och en lång rad företag inom andra sektorer. Enligt en analys gjord av tidningen The Times år 2016 hade det kinesiska bolaget China National Offshore Oil Corporation, CNOOC, växt till att bli landets största producent av råolja och stod då för omkring 25 procent av den totala produktionen.
Finansieringen innebär ett stort steg framåt för Sizewell C-projektet som i oktober blev klar med inlämningen av ansökan ett byggtillstånd, eller Development Consent Order (DCO). Inom sex månader ska den ansvariga myndigheten, Planning Inspectorate, lämna ett besked. Detta kan alltså förväntas under början av 2022.
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge
Finansieringsbeskedet kommer efter ett tidigare besked från regeringen att se över finansieringsmodellen för ny kärnkraft. Kwasi Kwarteng, Storbritanniens minister för näringsliv, energi och industriell strategi, har meddelat att regeringen tänker använda en RAB-baserad intäktsreglering. RAB står för Regulated Asset Base och innebär att konsumenterna bidrar till att täcka kostnaderna även under konstruktionsfasen, något som förväntas sänka kostnaderna för konsumenter med mer än 30 miljarder pund under projektets livstid jämfört med dagens finansieringsmekanism.
Den finansieringsmekanism som används idag, kallad Contracts for Difference (CfD), innebär att producenten garanteras ett fastpris för elproduktionen under ett antal år. Ifall produktionen uteblir, av tekniska eller andra skäl, uteblir även intäkterna. CfD har använts för Hinkley Point C och även framgångsrikt för en lång rad havsbaserade vindkraftsprojekt. Däremot var ersättningen inte tillräckligt för att få till stånd fler kärnkraftprojekt. Två andra projekt – Hitachis projekt i Wylfa Newydd i Wales och Toshibas projekt i Moorside i Cumbria – lades ned efter att man misslyckats med att säkra tillräcklig finansiering. Ytterligare ett projekt i Oldbury, som startades av E.ON och RWE men senare togs över av Hitachi som del av initiativet Horizon Nuclear Power, stoppades när finansieringen utblev.
RAB-modellen har tidigare använts för en mängd större infrastrukturprojekt, bland annat avloppssystemet Thames Tideway Tunnel och flygplatsterminalen Heathrow Terminal 5. Olika former av reglerade intäktsmodeller används i många länder för elnät men är mer ovanligt på produktionssidan.
Enligt premiärminister Boris Johnson utgör kärnkraften en avgörande del för att Storbritannien ska nå sina klimatmål.
Stora steg för liten reaktor
Företaget Rolls-Royce har annonserat att företaget lyckats säkra 450 miljoner pund, ungefär 5,5 miljarder kronor, för att utveckla och bygga en ny generation små modulära reaktorer. Företaget har etablerat ett nytt dotterbolag, Rolls-Royce SMR, för att bygga SMR som ska vara tillgängliga på kommersiell basis från tidigt 2030-tal. Finansieringen kommer i lika delar från privata aktörer och staten, där staten matchar de privata aktörers finansiering med 210 miljoner pund. I en andra finansieringsfas kommer Rolls-Royce skjuta till 50 miljoner pund. Satsningen på mindre reaktorer ingår som en del av den tiopunktsplan som presenterades av regeringen i december 2020, se även Kärnkraft i vår omvärld 2020-12-18. Tiopunktsplanen innefattar bland annat att staten ska investera 525 miljoner pund för att utveckla storskaliga och småskaliga kärnkraftsprojekt samt forska och utveckla små och avancerade modulära reaktorer.
De mindre tryckvattenreaktorerna kommer producera 470 MW elektrisk effekt, tillräckligt för omkring 1,3 miljoner hushåll. Som jämförelse producerade VVER-reaktorerna vid Loviisa i Finland från början 440 MW, men effekten har höjts till ungefär 505 MW. Oskarshamn 1 hade en nettoeffekt på 473 MW. Till en början beräknas kostnaden landa omkring 2,2 miljarder pund per reaktor. Efter fem reaktorer ska kostnaden sjunka till 1,8 miljarder pund, eller knappt 22 miljarder kronor, per reaktor. Enligt Rolls-Royce innebär det en total kostnad på omkring 60 öre/kWh.
Under november tog Rolls-Royce SMR ett viktigt nästa steg för att bygga en reaktor genom att inleda licensieringsprocessen. I en första granskning ska departementet för näringsliv, energi och industriell strategi avgöra om ansökan uppfyller grundläggande krav för den fortsatta processen, som i Storbritannien kallas Generic Design Assessment (GDA). Processen sköts gemensamt av den brittiska motsvarigheten till naturvårdsverket, tillsynsmyndigheten ONR och myndigheten Natural Resources Wales. Den inledande granskningen förväntas ta fyra månader vilket innebär att den skarpa licensieringsprocessen bör kunna starta under våren 2022.
Rolls-Royce SMR har redan varit in inblandad i samtal med tillsynsmyndigheten under försteget till licensiering, så kallad prelicensing. Under denna process har man tagit beslut om 270 förändringar av utformningen.
Själva licensieringsprocessen beräknas ta fyra till fem år och Rolls-Royce SMR kommer ha omkring 300 personer heltidsanställda i arbetet. Parallellt med licensieringen kommer man arbeta för att utveckla och bygga fabriker, välja lämpliga platser samt utarbeta olika kommersiella aspekter.
Långsiktiga satsningar på väg att ge utdelning
Storbritannien har sedan en tid tillbaka arbetat långsiktigt med satsningar på nya reaktorer men går nu för första gången in med större finansiellt stöd. Tiotals miljarder i satsningar från staten tillsammans med minst lika mycket från privata aktörer ska nu se till att det långsiktiga arbetet ger utdelning. Storbritannien är dock inte ensamma. Kina och Ryssland utvecklar och bygger sedan lång tid både konventionella och avancerade reaktorer. Bland västländerna är Kanada och USA de främsta konkurrenterna, även om samtliga tre – USA, Kanada och Storbritannien – även samarbetar på området. När Frankrike nyligen presenterade sin nya industristrategi France 2030 stod små modulära reaktorer och ny kärnkraft högst på agendan.
Många länder ser behovet av flera verktyg för att säkerställa god försörjningstrygghet i sin energiförsörjning samtidigt som man fasar ut de fossila bränslena. Det finns också väsentliga affärsmöjligheter på området. Flera satsningar, inte minst i Storbritannien, har börjat leverera konkreta resultat.
Källa: Energiforsk