En ny bild från ESO:s teleskop Vista visar ett himmelskt landskap med lysande gasmoln och stoft som omger unga varma stjärnor. Bilden togs som en del av Vistas kartläggning av hela Vintergatan som görs för att kartlägga galaxens struktur och förklara hur den bildades.
NGC 6357 ligger 8000 ljusår bort i stjärnbilden Skorpionen, och kallas ibland för Hummernebulosan, på grund av sitt utseende. Det är ett område fullt av gigantiska gasmoln och stråk av mörkt stoft. I dessa moln bildas just nu stjärnor, bland annat massiva heta stjärnor som lyser starkt blåvitt i infrarött ljus.
Den här bilden använder infraröda data från ESO:s teleskop Vista (Visible and Infrared Survey Telescope for Astronomy) som finns på Paranalobservatoriet i Chile. Bilden är en mindre del av en stor karläggning som kallas VVV (VISTA Variables in the Vía Láctea) som kartlägger de centrala delarna av vår galax.
Den nya bilden visar en dramatiskt annorlunda landskap än bilderna tagna i synligt ljus. En av de ljusstarka unga stjärnorna i NGC 6357 kallas Pismis 24-1. Den var under en tid den massivaste stjärnan man hittat, ända tills man insåg att den faktiskt bestod av åtminstone tre gigantiska starkt lysande stjärnor, var och en med en massa som var mindre än 100 gånger vår sols. Trots detta är dessa stjärnor ändå tungviktare - några av de massivaste i vår galax. Pismis 24-1 är det ljusstarkaste objektet i stjärnhopen Pismis 24, en klunga stjärnor som alla tros ha bildats samtidigt som NGC 6357.
Vista är världens största och mest kraftfulla kartläggningsteleskop och används för att kartlägga himlen i infrarött ljus. I kartläggningen VVV skannar man Vintergatans bula och en del av dess plan för att skapa en gigantiskt datamängd som kan hjälpa astronomerna att lära sig mer om vår galax ursprung, struktur och tidiga liv.
Delar av NGC 6357 har också observerats av NASA/ESA:s Hubbleteleskop och ESO:s teleskop VLT. Båda teleskopen har tagit bilder i synligt ljus av olika delar av området - om man jämför dessa bilder med den nya infraröda framkommer några slående skillnader. I infrarött ljus är de rödfärgade plymerna mycket mindre, med stråk av svag lilafärgad gas som sträcker sig ut från nebulosan i olika områden.
