Under studien av det penningpolitiska styrsystemet har sex frågor identifierats som Riksbanken bör överväga att arbeta vidare med för eventuell förbättring. Det framgår av Riksbankens studie "Översyn av styrsystemet", som publicerades på onsdagen.
Den första fråga som identifierats rör Riksbankens operationella mål. I studien konstateras att Riksbanken, till skillnad från de flesta andra centralbanker, inte har något uttryckligt mål för nivån på dagslåneräntan, trots att det finns ett operationellt mål att styra just denna ränta. Riksbanken fastställer i stället, vid de penningpolitiska mötena, vilken nivå reporäntan, som används vid penningpolitiska repor, ska ligga på.
"Riksbanken skulle kunna förbättra tydligheten i styrsystemet genom att börja signalera en önskad nivå för dagslåneräntan utan att blanda in reporäntan", skriver studiens författare Peter Sellin och Per Åsberg Sommar, rådgivare vid Riksbankens avdelning för penningpolitik respektive avdelning för finansiell stabilitet.
Det leder till en fråga om huruvida den räntenivå Riksbankens direktion fattar beslut om bör formuleras som ett operationellt mål för dagslåneräntan.
En fråga är också hur bred räntekorridoren bör vara. Studiens författare konstaterar att en bred räntekorridor ger starka incitament för bankerna att byta pengar med varandra vid slutet av dagen i stället för att utnyttja Riksbankens stående faciliteter.
"Men frågan är om den behöver vara så bred som idag? En smalare korridor skulle säkerställa en effektiv implementering av penningpolitiken", fortsätter de.
Frågan blir då hur bred räntekorridoren behöver vara för att bankerna ska ha tillräckliga incitament att ge dagslån till varandra i stället för att använda Riksbankens inlåningsfacilitet och samtidigt säkerställa en effektiv implementering av penningpolitiken.
En annan fråga är om prissättningen av korta lån på penningmarknaden, övernatten (overnight, o/n) och från imorgon till nästa dag (tomorrow/next, t/n) fungerar tillräckligt bra.
Studieförfattarna konstaterar att en aktiv penningmarknad är en förutsättning för att dagslåneräntan ska få ett effektivt genomslag på räntor med längre löptider. Om banker av någon anledning ser risker med att låna ut pengar till andra banker utan säkerhet kan det skapa problem, och frågan blir därför om Riksbanken bör verka för en mer effektiv säkerhetshantering som underlättar lån över natten mot säkerhet.
De skriver vidare att det är "högst angeläget" att Riksbanken tar initiativ att det löpande tas fram och publiceras transaktionsbaserade räntor för de allra kortaste löptiderna, o/n och t/n. Det görs redan i dag, men endast vid behov.
"På så sätt skapar man förutsättningar inte bara för att utvärdera implementeringen av penningpolitiken utan även för framväxten av ränteinstrument som effektivt kan prissätta risk på penningmarknaden", skriver studieförfattarna.
En sista fråga som tas upp gäller vilken specifik kompetens och infrastruktur Riksbanken behöver ha för att upprätthålla beredskap att snabbt och effektivt tillföra likviditet till motparterna i kriser.
De konstaterar att erfarenheterna från den finansiella krisen visar vikten av att Riksbanken har beredskap att snabbt kunna vidta extraordinära åtgärder vid behov.
"Men förändringar och nya åtgärder kräver förberedelser innan de kan genomföras. Därför är det viktigt att rutiner och system för transaktioner som kan bli aktuella i ett krisläge finns på plats i förväg".
Studieförfattarna noterar att flera av de frågor de tar upp i viss utsträckning berör bankernas incitament att hantera likviditet och likviditetsrisker. Det är därför nödvändigt att i arbetet med dessa frågor väga vinsterna av att Riksbanken erbjuder lösningar på problemen mot försvagade incitament för bankerna att själva hantera problemen.
(Nyhetsbyrån Direkt)
Mötesplatsen för dig inom industri och näringsliv, juni, 15 2026
