Rafael Mariano Grossi, generaldirektör för Internationella atomenergiorganet IAEA, informerade under nyligen styrelsen om den aktuella situationen vid Irans kärntekniska anläggningar efter det israeliska angreppet mot Natanz.
– Angreppet har förstört den ovanjordiska delen av anläggningen för pilotanrikning av kärnbränsle, uppgav Grossi.
Han förklarade att det sedan i fredags inte skett någon ytterligare skada vid platsen, men att viktig infrastruktur slagits ut.
– Elinfrastrukturen vid anläggningen – inklusive en elstation, ett huvudbyggnad för kraftförsörjning samt reservkraftverk och generatorer – har förstörts.
Grossi underströk att det inte finns några tecken på att själva underjordshallen med urancentrifuger har träffats fysiskt. Dock kan strömavbrottet ha orsakat skador på centrifugerna inuti anläggningen. Uppmätta strålningsnivåer utanför Natanz är oförändrade och normala, vilket tyder på att händelsen inte lett till någon radiologisk påverkan på befolkning eller miljö.
Inuti Natanz-anläggningen råder dock både radiologisk och kemisk kontaminering.
– Med tanke på vilken typ av kärnmaterial som hanteras i anläggningen – isotoper av uran i form av uranhexafluorid, uranylföreningar och vätefluorid – kan dessa ha spridits inom anläggningen. Strålningen, som främst består av alfastrålning, är farlig om den andas in eller sväljs. Riskerna kan dock hanteras med lämpligt skydd, såsom andningsskydd. Den främsta faran på platsen är den kemiska toxiciteten hos uranhexafluoriden och de fluoridföreningar som bildas vid kontakt med vatten, sade Grossi.
Skador även i Esfahan – men ingen strålning utanför
Även i Esfahan rapporterades omfattande skador efter fredagens attack. Fyra byggnader förstördes: det centrala kemilaboratoriet, ett uranomvandlingsverk, anläggningen för tillverkning av bränsle till Teherans forskningsreaktor samt en UF4-till-EU metallbearbetningsanläggning som var under uppförande.
Trots skadorna i Natanz och Esfahan har strålningsnivåerna utanför anläggningarna inte förändrats.
Andra kärntekniska anläggningar i Iran, såsom kärnkraftverket i Bushehr, Fordow-anläggningen för bränsleanrikning, tungvattenreaktorn i Khondab och Teherans forskningsreaktor, har enligt IAEA inte påverkats av angreppen.
– IAEA är fortsatt närvarande i Iran. Våra kontroller enligt icke-spridningsavtalet kommer att återupptas så snart säkerhetsläget tillåter det, sade Grossi.
Han upprepade också sin vädjan om återhållsamhet från samtliga parter.
– Det finns alltid utrymme för diplomati. Militär upptrappning hotar liv, ökar risken för radiologiska utsläpp och fördröjer det nödvändiga arbetet med att säkerställa att Iran inte utvecklar kärnvapen.
Israel har motiverat attackerna med att de utgjorde ett förebyggande försök att stoppa Irans påstådda kärnvapenprogram. Iran å sin sida hävdar att dess kärntekniska verksamhet är fredlig.
Strategisk känslighet kring urananrikning i Iran
Anrikning av uran är en avgörande process i kärntekniska sammanhang. Naturligt uran innehåller ungefär 0,7 procent av den klyvbara isotopen uran-235, medan återstoden består av den icke-klyvbara isotopen uran-238. För att användas som bränsle i de flesta reaktorer måste uranet anrikas till mellan 3,5 och 5 procent uran-235, så kallat låganrikat uran. Forskning och vissa reaktortyper kräver anrikningsgrader upp till 20 procent.
Anrikningen sker genom att gasformigt uranhexafluorid leds genom centrifugkaskader som separerar isotoperna utifrån deras minimala viktsskillnader.
Samma teknik kan dock också användas för att anrika uran till nivåer över 90 procent, vilket är nödvändigt för kärnvapen – och därmed strikt reglerat internationellt för att förhindra spridning.
Iran har två anläggningar för urananrikning i Natanz och en i Fordow.
Vid Natanz finns dels pilotanläggningen för bränsleanrikning, där två centrifugkaskader används för att producera uran anrikat upp till 20 procent för forskningsreaktorn i Teheran, dels en större underjordisk anläggning för anrikning.
Enligt IAEA:s kvartalsrapport från den 31 maj matades centrifugkaskaderna vid den underjordiska anläggningen då med naturligt uranhexafluorid för att producera uran med upp till 5 procent uran-235. Vid pilotanläggningen pågick tester med olika centrifugmodeller och både naturligt och utarmat uranhexafluorid.
Rapporten anger att 82 kaskader var i drift vid den underjordiska anläggningen och sju vid pilotanläggningen. Den förra hade producerat 2671,3 kilogram uranhexafluorid med upp till 5 procent anrikning. Pilotanläggningen hade producerat 19,2 kilogram uran med upp till 60 procent anrikning, 243 kilogram med upp till 5 procent och 453 kilogram med upp till 2 procent.
Vid Fordow-anläggningen fanns 13 operativa kaskader. Här hade mer än 166 kilogram uranhexafluorid med upp till 60 procent anrikning producerats sedan föregående rapport. Därutöver hade man tillverkat 67 kilogram med upp till 20 procent, 724,5 kilogram med upp till 5 procent och nära 369 kilogram med upp till 2 procent.
Totalt uppgick Irans lager av anrikat uran den 27 maj till 2221,4 kilogram uran med upp till 2 procent anrikning, 5508,8 kilogram med upp till 5 procent, 274,5 kilogram med upp till 20 procent och 408,6 kilogram med upp till 60 procent.
Såväl naturligt som utarmat uranhexafluorid har låg radioaktivitet men är kemiskt mycket giftigt, och måste därför hanteras och förvaras med särskilda säkerhetsåtgärder i speciella behållare.
Källa: IAEA via World Nuclear News
