NASA intensifierar sina planer på att placera en kärnreaktor på månens yta innan årtiondets slut. Syftet är att förse framtida månbaser med en stabil och kontinuerlig energiförsörjning – dygnet runt, året om – och samtidigt ge USA ett försprång i vad som beskrivs som en ”andra rymdkapplöpning” mot Ryssland och Kina.
Idén är inte ny. Redan 2020 presenterade den amerikanska rymdstyrelsen en plan om att bygga en bas och ett kärnkraftverk på månen till 2026. NASA efterlyste då förslag från företag som kunde ta sig an uppdraget. Den tidsplanen har sedan dess spruckit, men ambitionen består – och nu växer pressen när konkurrenterna rör sig framåt.
Ryssland och Kina samarbetar om kärnenergi på månen
Både Ryssland och Kina har under de senaste åren meddelat planer på att placera kärnreaktorer på månen. Länderna samarbetar redan inom ett gemensamt månprogram med inriktning på rymdbaserad kärnenergi.
I mars 2024 sade Roscosmos-chefen Jurij Borisov att Ryssland seriöst överväger att, tillsammans med Kina, leverera och installera en kraftenhet på månens yta någon gång mellan 2033 och 2035.
– I dag överväger vi på allvar ett projekt – någon gång kring åren 2033–2035 – att tillsammans med våra kinesiska kollegor leverera och installera en kraftenhet på månens yta, sade Borisov.
Planerna bedöms som en strategisk satsning för att etablera långsiktig närvaro på månen och skapa energiförsörjning som möjliggör forskningsstationer och industriella projekt.
USA vill vara först
NASA vill nu överträffa det rysk-kinesiska projektet och ha en kärnreaktor på plats redan 2030. USA:s transportminister Sean Duffy, som för närvarande är tillförordnad NASA-chef, tillkännagav nyligen att planerna för en månbaserad kärnkraftsanläggning snabbas upp.
– Vi är i en kapplöpning till månen, i en kapplöpning med Kina till månen, sade Duffy under en presskonferens, rapporterade nyhetssajten Politico.
– Och för att ha en bas på månen behöver vi energi.
Enligt NASA är tillgången till pålitlig energi avgörande för att människor ska kunna leva och arbeta på månen under längre perioder. Solenergi är begränsad, eftersom månens dygn är nästan 29 jorddygn långa och innebär långa perioder av mörker. Kärnenergi ses därför som en mer stabil lösning, särskilt för forskningsbaser och framtida industriella aktiviteter.
Tekniska och politiska utmaningar
Att bygga och installera en kärnreaktor på månen är både tekniskt och logistiskt mycket komplicerat. Den måste vara kompakt, extremt tillförlitlig och kunna fungera i månens karga miljö med kraftiga temperatursvängningar, vakuum och strålning.
Dessutom kräver projektet internationella säkerhetsöverenskommelser om transport och hantering av kärnbränsle i rymden. Erfarenheter från tidigare rymdprogram visar att rymdfarkoster med kärntekniska system har väckt politisk debatt, både inom och utanför USA.
NASA har tidigare samarbetat med det amerikanska energidepartementet kring utvecklingen av små modulära reaktorer för rymdbruk. Ett exempel är Kilopower-projektet, som under tester på jorden visat att små kärnreaktorer kan leverera tillräcklig energi för långvariga uppdrag.
Nästa steg i rymdkapplöpningen
Rymdexperter menar att en kärnreaktor på månen inte bara handlar om energi, utan om geopolitik och inflytande. Den nation som först etablerar en stabil energiförsörjning kan också få fördelar när det gäller att driva vetenskapliga experiment, utveckla gruvdrift av råmaterial och använda månen som språngbräda för bemannade resor till Mars.
USA, Kina och Ryssland har alla uttryckt intresse för att använda månen som bas för vidare utforskning av solsystemet. För NASA är kärnenergi på månen ett steg i riktning mot att skapa infrastruktur för längre rymdfärder.
Om projektet lyckas kan det bli den första anläggningen i sitt slag utanför jorden. Men vem som vinner kapplöpningen – och när – är fortfarande oklart.
Källa: Politico, Roscosmos, NASA
