Det utbrända bränslet från vår kärnkraft har varit en het fråga mellan forskare och politiker i 35 år.
Men på torsdag har miljöminister Annika Strandhäll (S) utlovat ett beslut i frågan. Även om det då inte blir klart att börja bygga, kommer det ändå att klarna om Svensk kärnbränslehantering (SKB) kan sätta sina planer i verket för ett framtida slutförvar i Forsmark i Östhammars kommun i norra Uppland.
Allan Hedin, doktor i jonfysik och säkerhetsanalytiker på SKB, berättar om hur planerna ser ut.
Utgångspunkten är att kärnbränslet är farligt under lång tid, och vi har behövt hitta en miljö som är stabil under lång tid, säger han.
Det handlar om 100 000 år. En svindlande tidsperiod, för då finns garanterat inte vi, och kanske inte ens människan som art.
Efter 100 000 år är bränslet ungefär lika radioaktivt som den uranmalm man en gång bröt för att framställa bränslet. Radioaktiviteten hos bränslet avtar snabbast i början. Efter 1000 år har det mesta av radioaktiviteten avklingat.
Det svenska urberget som bildades för två miljoner år sedan är en sådan plats, enligt SKB. Innan dess har olika idéer och metoder undersökts. Som att skjuta upp bränslet i rymden, eller att stoppa ned det djupt under havsbotten.
Men att skjuta upp bränslet är också riskfyllt. En raket kan till exempel haverera under uppskjutningen, och en rad havskonventioner sätter stopp för att borra ned det i djuphavssedimenten.
Olika metoder har utretts
Vi har tittat på många olika metoder och kommit fram till att den vi ansökt om är den säkraste. Det är den här metoden vi nu föreslår som är den som är aktuell, säger han, och förklarar att den granskats både av Strålsäkerhetsmyndigheten och av mark- och miljödomstolen.
Finland använder samma metod, men där har man kommit längre och redan börjat bygga, förklarar Allan Hedin.
Han berättar att metoden innebär att bränslet ska läggas i gjutjärnshållare. Dessa ska i sin tur läggas i stora kopparkapslar. För allt bränsle som de svenska kärnkraftverken har gjort av med och beräknas göra av med kommer det att krävas 6 000 kapslar, fem meter höga och en meter i diameter.
Tunnlar och kamrar
Kapslarna ska läggas djupt, djupt nere i marken. En halvmil av tunnelsystem ned i kringelikrokar i marken, och så deponeringshål där kapslarna omsluts med en särskild lera som läggs mellan dem och berget.
Det är en naturlig lera som består av bentonit. Det är den leran som brukar finnas i kattsand, den suger upp vatten bra. Bentonit finns på ganska många ställen i världen.
Då förvaret byggs borras tunnlar och gångar, ungefär som i en gruva. Gångarna proppas igen vartefter de blir fulla.
Berget i Forsmark rör sig väldigt lite, det är sällan några större jordskalv i vårt land.
Istid i kalkylen
I perspektivet 100 000 år kan vi normalt förvänta oss några istider, så det räknar vi med i säkerhetsanalysen, även om klimatförändringarna förmodligen gör att de förskjuts, förklarar han.
Han berättar att metoden granskats i olika steg, både av forskare, av Strålskyddsmyndigheten och av domstol.
Vi har lyssnat på allt de har att säga, och granskat och kvalitetssäkrat i många olika steg, säger Allan Hedin.
Men det finns kritiker. Kopparbehållarna kommer inte att hålla hela tiden ut, menar ett läger av forskare.
Det finns ett underliggande problem här, för det är en vetenskaplig kontrovers i den här frågan som pågått sedan 1986, säger Ingemar Persson, ledamot i regeringens expertgrupp Kärnavfallsrådet och professor i oorganisk kemi och fysikalisk kemi vid Sverige lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala.
Han förklarar att Kärnavfallsrådet inte velat ta ställning i själva sakfrågan, det vill säga vem som har rätt eller vem som har fel. Regeringen har helt enkelt inte ställt den frågan till rådet, berättar han.
Så det är en knepig situation. Det vi har sagt i vårt remissvar är att det finns ett antal experiment som kan göras, och att det är bra att göra dem i Forsmark, med rätt sorts koppar, strålning och syrgasförhållanden. Vår rekommendation är att tillståndet förenas med villkor om att de experimenten görs.
Kärnavfallsrådet ger vartannat år en kunskapsrapport till regeringen. Nästa ska komma om en månad, det vill säga efter regeringens beslut.
Vi har skrivit ett kapitel i den om den vetenskapliga kontroversen, hur den uppstod och hur den utvecklats, säger Ingemar Persson.
Rättad: I en tidigare version angavs en oklar angivelse för tillståndet.