Så får du stopp på "pappa betalar"

Föräldrar som bjuder sina vuxna barn på festliga utemiddagar och resor är inte ovanligt. Sharon Lavie, familjeekonom på Ikano bank, känner igen bilden. Hon tror att föräldrarnas bjudningar har flera förklaringar. Till exempel kan ren vana ligga bakom, men bjudningarna kan också vara ett sätt att få tillfälle att umgås med sina barn.

Det finns ju föräldrar i 70-årsåldern som fortfarande bjuder sina barn i 40-årsåldern. Det är nog många lager i den frågan. Det är inte alltid bara att det saknas pengar hos barnen, det kan vara att vi saknas i föräldrarnas liv helt enkelt och att det är ett sätt att få se oss oftare, säger hon till TT.

Psykologen Jenny Klefbom håller med. Varför vuxna barn låter sig bjudas kan även det ofta förklaras med vana och roller som sitter i, menar hon.

Själv kanske man cashar in 20 000–30 000 i månaden medan ens föräldrar sitter med kanske 9 000–12 000. Det är någon logik som saknas – som rimligtvis måste bottna i någon slags grundinställning om att föräldrar är lite allsmäktiga, och att man fortfarande är ett barn i förhållande till dem. Det är lite sorgligt, för alla mår bra av att växa upp.

Inte ta för givet

Enligt Sharon Lavie bör man redan innan barnet flyttat hemifrån förbereda det på att kunna stå på egna ben och vara ekonomiskt oberoende. Men att bjuda sina vuxna barn är inte fel så länge det bygger på frivillighet och inte tas för givet, säger hon.

Varje gåva, oavsett om det är en middag eller en insats till en lägenhet, ska bygga på frivillighet och att inget förväntas tillbaka. Så fort barnen flyttat hemifrån ska de inte förvänta sig att föräldrarna ska stå för vissa saker.

Men om någon part upplever bjudandet som ett problem är det viktigt att göra upp om det för att relationen mellan barn och föräldrar inte ska påverkas negativt, tror hon.

Det håller Jenny Klefbom med om. För när föräldern fortsätter att betala för sitt vuxna barn och detta tas för givet växer barnet inte upp, vilket inte gör gott för relationen.

Man kan aldrig riktigt opponera sig mot någon som är ens försörjare, man hamnar aldrig på jämställd nivå. Om den ena har den ekonomiska makten har den också mest makt att få rätt för sina åsikter, få bestämma eller bara få ha åsikter om sina vuxna barn, säger hon.

Våga ny relation

Det är upp till båda parter att ta upp frågan, beroende på vem som först upplever det som ett problem, säger Sharon Lavie. Men ekonomi kan vara ett känsligt ämne att prata om, därför tipsar hon om att ta samtalet under avslappnade former, i lugn och ro, och inte ta upp det under en diskussion om något helt annat.

Som förälder kan man säga att "nu när du är vuxen så kommer vi nästa semester inte lägga pengar på att betala för dig. Du får gärna följa med, men vi lägger gärna pengarna på annat". Det är bra att man tydliggör en tid innan att det kommer att sluta här.

Det bästa sättet att dela upp ekonomin på är att var och en helt enkelt betalar för sina egna kostnader, säger Lavie.

Om man vill bjuda blir det en överraskning och inget man räknar med. Det blir enklare att förhålla sig till. Normalläget ska vara att man betalar för sig själv, det blir ett sunt tänk för vuxna barn.

En bodelning mellan barn och vuxen innebär att en ny relation måste formas, och att faktiskt våga det är något Jenny Klefbom uppmanar till.

Alla har verkligen något att vinna på att ändra relationen till sina barn eller sina föräldrar. Det blir mycket mer givande om man kan vara jämbördiga parter och det blir mycket mindre konflikter.