Mikael Larsson är sedan februari 2012 centerledare för kundkompetenscentret Prisma vid Swerea MEFOS i Luleå. I en intervju med Nordisk Industri berättar han bland annat om Prismas forskning inom processintegration för stålindustrin.
Mikael Larsson berättar att han började på Swerea MEFOS 2005 och att han innan dess, under sin tid som doktorand, utvecklade en metodik för industrin att titta på energieffektiviseringar. Han jobbade då med oljeindustrin och analyserade deras energi- och materialsystem och tog fram beräkningsmodeller för hur man kan se på helheten i produktionssystemet för att få en bättre totallösning.
Detta är enligt Mikael Larsson vad processintegration innebär och han fortsätter med att beskriva processintegration som ett samlingsnamn för metodiker som syftar till att på ett systematiskt sätt analysera och utvärdera förbättringar i system.
- Har man stora och komplexa industriella system får man fort svårt att få en helhetsbild. Man har många olika enheter och de olika enheternas forskning tittar på sin enhet och försöker göra det bästa för den, men det kan vid många tillfällen resultera i att efterföljande processteg får en helt annan produktionsförutsättning och en förbättring i en enhetsprocess behöver inte alltid leda till en förbättring för hela systemet. Processintegration är en metodik man kan använda för att titta på helheten i ett system och göra förbättringar som är bra för hela systemet, förklarar Mikael Larsson.
Forskningsmål
Prismas forskning bedrivs enligt Mikael Larsson tillsammans med deras industriella partners och han berättar att de haft tre huvudmål som legat till grund för forskningsprogrammet. Det första målet har varit att titta på möjligheter för att åstadkomma det som kallas "zero waste", det vill säga att man inte får några restprodukter från ståltillverkningen. Det andra målet har varit att minska den fossila energianvändningen med mer än 30 procent och det tredje målet har varit att titta på hur minskade koldioxidemissioner kan uppnås inom järn- och ståltillverkningen. Målsättningen har där varit en minskning med 20 till 50 procent.
Dessutom tillägger Mikael Larsson att de hjälpt till med analyser för att uppfylla företagens långsiktiga energieffektiviseringsmål. Han tar som exempel hur man kan öka användningen av lågvärdig energi som faktiskt genereras vid många av produktionsprocesserna.
- Detta har ingen direkt bäring på att minska den fossila energianvändningen, men kan vara väldigt viktigt för att visa på företagens vilja att även titta på de lite mindre energiförlusterna i systemet, påpekar han.
Själva forskningsprogrammet har enligt Mikael Larsson haft tre huvudsakliga projektområden: koldioxideffektivitet, materialeffektivitet och energieffektivitet. Inom dessa områden har sedan en rad delprojekt bedrivits.
Han ger ett exempel på en frågeställning i form av vilken sorts kol som ska användas i en masugn för att man ska få så stor nytta som möjligt av kolet. Han berättar också att de tittat mycket på energieffektivisering genom att utnyttja syrgas.
Ny etapp
För tillfället berättar Mikael Larsson att de håller på att avsluta forskningsprogrammets andra etapp, men han meddelar glatt att de kommer att fortsätta med ytterligare en etapp, men denna gång utan finansiering från Vinnova och KK-stiftelsen.
- Nu är det industrin som själva finansierar fortsättningen genom projekt och genom ett grundanslag för att hålla centret vid liv och samla den kompetens som vi byggt upp under de senaste sex åren, säger Mikael Larsson.
