– Klimatlagen är inte en naturlag. I en värld där geopolitiska spelplaner ritats om och globala klimatavtal förlorat sin kraft, står Europas och Sveriges klimatmål inför nya utmaningar – det skriver Christian Sandström i en artikel i Affärsvärlden.
Under det senaste decenniet har flera avgörande skeenden påverkat förutsättningarna för klimatpolitiken. EU:s ekonomiska tillbakagång, kollapsen för internationella klimatsamarbeten och en rad misslyckanden inom den så kallade gröna given har skapat en situation där gamla sanningar ifrågasätts.
Samtidigt visar en ny geopolitisk verklighet, där Ryssland och Kina fördjupar sina relationer, hur snabbt det internationella landskapet kan förändras. Detta väcker frågor om hur länge klimatmålen – och de lagar som stöder dem – kan bestå.
– Klimatmålen vilar i dag på politiska antaganden som snabbt kan förlora sin förankring i verkligheten, skriver Sandström.
Europa tappar mark
Fem centrala grafer visar att Europas ekonomiska position försvagats i förhållande till både USA och Kina. Tyskland, tidigare en drivande kraft i unionen, har gått från att vara en motor till att beskrivas som Europas sjuke man. De senaste två åren har tillväxten varit negativ, och bortsett från pandemiåret 2020 har Tyskland underpresterat i jämförelse med EU-genomsnittet varje år mellan 2014 och 2024.
Detta påverkar förmågan att genomföra stora, kostsamma omställningar som den gröna given förutsätter. Samtidigt växer de ekonomiska skillnaderna inom unionen, vilket riskerar att underminera den gemensamma politiken.
– Utan ekonomisk styrka blir klimatpolitiken svår att upprätthålla, menar Sandström.
Kollapsade samarbeten och ökad utsläppsklyfta
Under samma period har de internationella klimatsamarbetena i praktiken brutit samman. Kina har på tio år ökat sina utsläpp med femtio procent. Indien följer samma utveckling. Sammantaget har ökningen från dessa två länder kraftigt överstigit de utsläppsminskningar som skett i Europa och USA.
USA har dessutom dragit sig tillbaka från flera internationella klimatinitiativ. Resultatet är ett globalt klimatlandskap där Europa – och Sverige – i praktiken står ensamma med sina ambitiösa mål, trots att deras andel av de totala utsläppen minskar.
– Det moraliska ledarskapet har liten effekt om de stora utsläppsländerna inte följer med, konstaterar Sandström i artikeln i Affärsvärlden.
Problem istället för resultat i den gröna given
Den gröna given, som introducerats som ett medel för både utsläppsminskning och ekonomisk tillväxt, har i flera fall visat sig leda till ökade problem snarare än lösningar.
Inom elektrifieringen av transportsektorn har EU hamnat i ett beroende av Kina. Det gäller inte minst elbilsindustrin, där Kina dominerar hela värdekedjan – från batteriproduktion till försäljning. EU:s försök att bygga upp egna alternativ har skapat instabila marknader och övervärderade investeringar.
Därtill har utbyggnaden av väderberoende kraftslag lett till en energisituation där kapaciteten visserligen ökar, men där tillgång och efterfrågan inte längre hänger samman. Detta har lett till återkommande negativa elpriser, vilket i praktiken innebär att elproducenter måste betala för att bli av med överskottsel.
– Att elen inte bara är värdelös utan till och med har ett negativt värde säger något om systemets dysfunktion, skriver Sandström.
Även vätgasstrategin, tidigare hyllad av EU-kommissionen, har mött motgångar. Flera större satsningar har lagts ned eller skjutits upp. Ståljättar som ThyssenKrupp och ArcelorMittal har trots miljardstöd valt att backa från projekt inom fossilfritt stål med vätgas. I Norge har Statkraft och spanska CELSA ställt in köp av elektrolysörer, och LKAB har bromsat sina satsningar.
– Vätgasens glans har falnat och framtiden för tekniken är allt mer osäker, konstaterar Sandström.
När historien förändrar riktningen
Tesen om ”historiens slut”, formulerad av Francis Fukuyama i början av 1990-talet, har de senaste åren förlorat sin relevans. I stället ser vi ett nytt världsläge där auktoritära stater som Kina och Ryssland fördjupar samarbetet.
Under ett statsbesök i Moskva deltog kinesiska soldater i den ryska militärparaden. En symbolisk handling, men också ett tecken på en ny geopolitisk allians. Detta sker samtidigt som Europa brottas med effekterna av beroendet av rysk gas och Kinas dominans inom framtidstekniker.
– Idén om ett enat väst som leder världen har fått ge vika för en multipolär verklighet, skriver Sandström.
Sveriges klimatmål – som lagstadgades 2017 – riskerar därmed att hamna i skymundan, inte på grund av förändrade värderingar, utan för att omvärlden förändrats så radikalt att tidigare mål inte längre framstår som realistiska.
Tid för nya scenarier
Frågan blir då hur beslutsfattare i näringsliv och politik bör förhålla sig till dessa förändringar. Christian Sandström menar att det är nödvändigt att tänka i alternativa banor.
– Det handlar inte om att ge upp klimatambitioner, utan om att förstå att förutsättningarna snabbt kan förändras. Och att den som förbereder sig för olika framtida scenarier står bättre rustad, skriver han.
Exemplet med Sveriges Nato-ansökan visar hur snabbt en politisk kursändring kan ske. I mars 2022 uttryckte den dåvarande statsministern oro för att ett medlemskap skulle destabilisera säkerhetsläget. Tre månader senare skickades ansökan in.
Historien är full av exempel på snabba politiska svängningar. Därför är det rimligt att anta att även klimatpolitiken kan genomgå en sådan förändring – inte nödvändigtvis i ideologisk mening, men som en anpassning till en ny verklighet.
– Den som leder ett företag eller gör investeringar i dagens Europa bör åtminstone ha en plan för hur en sådan kursändring kan påverka verksamheten, avslutar Sandström.
Källa: Affärsvärlden – "Klimatlag är inte naturlag, men 'historiens slut' är nu historia", Christian Sandström.
