Nobelprisbelönad teknik skapar nya vägar för hållbar kemi

MOF:ar består av metalljoner och organiska molekyler som tillsammans bildar porösa kristallstrukturer.  Foto: Caroline Falkman/Stockholms universitet
MOF:ar består av metalljoner och organiska molekyler som tillsammans bildar porösa kristallstrukturer. Foto: Caroline Falkman/Stockholms universitet

Årets Nobelpris i kemi uppmärksammar metallorganiska ramverk – en mångsidig molekylär arkitektur med potential att bidra till lösningar på flera stora samhällsutmaningar. Vid Stockholms universitet bedrivs sedan många år forskning på området, med fokus på hållbar kemi och tillämpningar som kan rena vatten och fånga föroreningar.

Mångsidig teknik i fokus
Metallorganiska ramverk, så kallade MOF:ar, består av metalljoner och organiska molekyler som tillsammans bildar porösa kristallstrukturer. De kan skräddarsys på atomnivå, vilket gör det möjligt att kontrollera deras egenskaper i detalj.

– Det är ett otroligt välförtjänt pris som uppmärksammar ett nytt, mångsidigt och förutsägbart sätt att bygga porösa material, säger Tom Willhammar, docent i materialkemi och lektor i oorganisk kemi vid Stockholms universitet.

Forskning med praktiska tillämpningar
Willhammar och kollegan Ken Inge, tillsammans med sina forskargrupper, undersöker hur nya MOF:ar kan bilda strukturer som används för att fånga, lagra och bryta ned kemiska ämnen, till exempel gaser eller vattenföroreningar. Den ordnade strukturen gör det också möjligt att studera materialen med avancerade metoder som diffraktion och elektronmikroskopi.

– Vi kan med atomär precision skräddarsy ett poröst material. Det skapar möjligheter att kontrollera dess egenskaper inom en lång rad tillämpningsområden, säger Willhammar.

Från granatäpple till renare vatten
Forskargrupperna utvecklar nya material genom att kombinera naturligt förekommande organiska molekyler med metalljoner. Bland annat har de tagit fram porösa kristaller från granatäppelextrakt som kan fånga upp och bryta ned läkemedelsrester i kommunalt avloppsvatten. Tekniken kan på sikt bidra till renare vatten och minskad spridning av läkemedelsföroreningar.

Källa: Stockholms universitet