Omkring 60 större vätgasprojekt i Europa har lagts ned eller placerats i malpåse under 2025. Det uppger Financial Times, och siffrorna används nu som utgångspunkt för en bredare kritik mot vätgassatsningarna i en krönika av Christian Sandström i Affärsvärlden.
Den samlade kapaciteten i de stoppade projekten motsvarar mer än fyra gånger världens nuvarande produktionskapacitet för så kallad grön och blå vätgas. Enligt Sandström är utvecklingen ett tydligt tecken på att en politiskt driven investeringsbubbla har spruckit – och att problemen inte är tillfälliga.
Politisk konstruktion snarare än marknad
Christian Sandström beskriver vätgasboomen som en konstruktion som vuxit fram genom politiska styrmedel snarare än efterfrågan från marknaden. Grön vätgas produceras genom elektrolys med icke-fossil el, medan blå vätgas framställs ur naturgas där koldioxidutsläppen ska fångas in med CCS-teknik. Båda varianterna har enligt Sandström gemensamt att de är beroende av omfattande subventioner.
I krönikan pekar han på hur offentliga medel, snarare än kommersiell bärkraft, har varit den huvudsakliga drivkraften bakom projekten.
– Vätgas är en politiskt fabricerad grön bubbla, skriver Christian Sandström i Affärsvärlden.
Alstom visar hur stödsystemet faller isär
Ett exempel som lyfts fram är den franska tågtillverkaren Alstom, som nyligen avbrutit sina satsningar på vätgaståg. Finansieringen var tänkt att komma från EU-programmet Hydrogen IPCEI, men när den franska staten drog tillbaka sitt nationella stöd föll även möjligheten till EU-medel.
Orsaken är att EU-finansiering inom IPCEI-programmen kräver nationell medfinansiering. När en nivå i systemet försvinner blockeras hela kedjan.
Sandström beskriver detta som en rysk docka av offentliga pengar, där varje lager är beroende av nästa. När ett lock stängs upphör hela konstruktionen att fungera.
Bidrag skapar fel incitament
Enligt Sandström har kombinationen av nationella stöd, EU-bidrag, kreditgarantier och offentliga lån skapat en miljö där företag belönas för att starta projekt – inte för att ifrågasätta deras lönsamhet.
– Företag får i praktiken betalt för att inte se problem, skriver han.
När pengarna dessutom är öronmärkta för vätgas uppstår enligt krönikan projekt för nästan vilka ändamål som helst. Sandström nämner bland annat det uppmärksammade projektet i Mariestad som exempel på hur långt kreativiteten kan drivas när någon annan står för notan.
Offentlig multiplikator slår åt fel håll
När stöden väl börjar dras tillbaka får systemet motsatt effekt. Projekt som byggt sin finansiering på flera sammanlänkade bidrag tappar snabbt sin ekonomiska grund. Då slår den offentliga multiplikatorn i motsatt riktning, och stora satsningar kollapsar samtidigt.
Sandström bedömer att utvecklingen inte är över. Tvärtom menar han att fler vätgasprojekt riskerar att stoppas även under 2026, i takt med att statliga budgetar pressas och politiska prioriteringar förändras.
Källor:
Christian Sandström, krönika i Affärsvärlden, med hänvisning till uppgifter från Financial Times.
