Utbyggnaden av vätgasledningar pekas ut som en avgörande faktor för Europas framtida energisystem. Samtidigt varnar en ny rapport för stora förseningar, höga kostnader och osäker efterfrågan.
Rapporten, framtagen av investeringsbolaget Copenhagen Infrastructure Partners (CIP) tillsammans med danska systemoperatören Energinet, analyserar hur Europas energisystem kan utvecklas fram till 2050. Slutsatsen är att omfattande investeringar i infrastruktur krävs för att vätgas över huvud taget ska kunna få en större roll.
– Utan trovärdig transportinfrastruktur kan producenter inte nå marknaden, användare kan inte binda upp sig och investerare tvekar, skriver CIP i rapporten enligt originalkällan.
Infrastruktur släpar efter produktion
Rapporten pekar ut infrastrukturen som den största flaskhalsen för så kallad grön vätgas. Trots ambitiösa planer för produktion ligger utbyggnaden av ledningar långt efter.
Konsekvensen blir enligt analysen en ryckig utveckling med högre systemkostnader och risk för att vätgasens klimatnytta inte realiseras i tid.
Flera stora projekt har redan försenats. Den planerade BarMar-ledningen mellan Frankrike och Spanien har skjutits upp till 2032. Även den så kallade Delta Rhine-korridoren mellan Tyskland och Nederländerna har försenats till samma år.
Rapporten lyfter även fram det planerade nordisk-baltiska vätgasnätet på omkring 2 500 kilometer, där intresset från marknaden fortfarande utreds.
Dyra satsningar kräver politiskt stöd
För att påskynda utvecklingen föreslår CIP snabbare tillståndsprocesser och prioriterad tillgång till elnätet för färdiga projekt. Samtidigt efterlyser man nya finansieringsmodeller.
Eftersom infrastrukturen ofta måste byggas innan efterfrågan finns, vill CIP att EU inför mekanismer som fördelar kostnader över tid – där framtida användare får bära en del av investeringen.
Totalt beräknas investeringarna i europeiska vätgasledningar uppgå till omkring 40 miljarder euro fram till 2050. Kapaciteten väntas nå cirka 65 miljoner ton vätgas per år.
Tyskland pekas ut som en central knutpunkt, eftersom många planerade ledningar kommer att passera genom landet.
Osäker roll i elsystemet
Enligt rapporten kan vätgas spela en roll i att balansera elsystemet, särskilt i kombination med vind- och solkraft som varierar över tid. Överskottsel kan användas för att producera vätgas, som senare kan omvandlas tillbaka till el.
Samtidigt innebär detta ytterligare energiförluster i flera steg, något som länge har varit en kritik mot tekniken.
CIP framhåller att transport av vätgas i rör kan vara billigare än att överföra el över långa avstånd med högspänningskablar – upp till åtta till tio gånger lägre kostnad enligt en studie från tyska Fraunhofer-institutet.
Men även dessa antaganden är beroende av storskalig utbyggnad och hög nyttjandegrad, vilket i dagsläget inte är säkrat.
– Vätgas kan spela en viktig roll i Europas energisystem genom att koppla samman el- och vätgasinfrastruktur mer effektivt, skriver CIP.
Lång väg kvar
Trots omfattande planer befinner sig stora delar av Europas vätgassatsningar fortfarande i ett tidigt skede. Både tekniska, ekonomiska och regulatoriska hinder återstår.
Till skillnad från etablerad energiinfrastruktur saknas ännu fungerande marknader, stabil efterfrågan och färdigbyggda nät. Det innebär att riskerna i projekten är betydande.
Frågan är därmed inte bara om vätgas kan bidra till energisystemet – utan om investeringarna kan motiveras innan tekniken har visat sig fungera i stor skala.
Källa: Copenhagen Infrastructure Partners (CIP), Energinet
Fakta:
Grön vätgas produceras genom elektrolys med el, ofta från vind- och solkraft. Processen innebär energiförluster, vilket gör effektiviteten lägre jämfört med direkt elanvändning.
