Intresset för kärnfusion som framtidens energikälla växer snabbt. Över 9,6 miljarder dollar har investerats i kommersiella fusionsföretag de senaste fem åren, och runt 50 startups tävlar nu om att bli först med att kommersialisera tekniken.
Allt fler jämför utvecklingen med 1900-talets rymdkapplöpning – en tävling där nationer, forskare och kapital tävlar sida vid sida.
Vad skiljer fusion från fission?
Kärnfusion innebär att två atomkärnor slås samman och bildar en större kärna med frigjord energi – samma process som driver solen. Om tekniken kan kommersialiseras i stor skala skulle den kunna leverera kontinuerlig grön energi utan risk för härdsmälta och utan långlivat radioaktivt avfall.
Till skillnad från kärnklyvning, som använder tunga ämnen som uran, bygger fusion på lätta grundämnen som väteisotoper. Bränslet finns i rikliga mängder, och säkerhetsriskerna är mindre än i fissionskraftverk. Därför anses tekniken också ha lägre spridningsrisk när det gäller kärnvapen.
Samtidigt krävs ny reglering. Forskare och företag uppmanar myndigheter att skilja fusion från fission i lagstiftningen, för att möjliggöra innovation men samtidigt hantera de risker som finns.
Vem leder kapplöpningen?
Tre aktörer dominerar i dag utvecklingen: USA, Kina och Europa.
USA har flest startups och det största privata kapitalet, med investeringar från både industrijättar och riskkapitalbolag. Landets energidepartement driver ett särskilt utvecklingsprogram för fusion där framsteg belönas med ny finansiering. Men branschen menar att stödet fortfarande är otillräckligt för att driva tekniken hela vägen till kommersiell drift.
Kina satsar i stället massivt på offentlig finansiering och spenderar mer än någon annan nation. Resultaten från bland annat den egna tokamak-reaktorn EAST har väckt internationell uppmärksamhet, och kinesiska startups som Energy Singularity bygger nu reaktorer med hög grad av inhemskt innehåll. Kritiker menar dock att Kina lägger nästan alla resurser på en metod – tokamak – och missar alternativ som prövas i väst.
Europa har i sin tur störst akademisk närvaro och den största forskarpoolen. I Frankrike byggs ITER, världens största internationella fusionsprojekt, och i Storbritannien fanns länge forskningsanläggningen JET. I juni 2025 avsatte den brittiska regeringen motsvarande 2,5 miljarder pund för fusion under fem år. Samtidigt har Europa ofta misslyckats med att omsätta forskning till kommersiella lösningar, bland annat på grund av långsamma regelverk och mindre finansiering än USA och Kina.
Energibehovet driver utvecklingen
Bakom kapplöpningen ligger ett växande globalt elbehov. På kort sikt driver datacenter för artificiell intelligens upp efterfrågan, och på längre sikt tillkommer elektrifieringen av transport och industri. Varken vind- eller solkraft kan på egen hand leverera baskraft utan energilager, vilket ökar intresset för fusion som en stabil, grön källa.
Stora teknikbolag som Google, Microsoft och OpenAI:s vd Sam Altman har redan investerat i privata fusionsföretag. Att datacentersektorn, med sin snabbt ökande energihunger, söker långsiktiga lösningar har gjort fusion till ett högaktuellt område för både investerare och regeringar.
Risk för västligt försprång att gå förlorat
Många i väst oroar sig för att Kina, med sin kombination av statliga satsningar och tillverkningskapacitet, kan bli först att kommersialisera tekniken i stor skala. Precis som inom solceller, batterier och modern kärnklyvning kan Kina snabbt komma att dominera marknaden.
Enligt IDTechEx, som nyligen publicerade en omfattande rapport om fusion, är kapplöpningen långt ifrån avgjord. Flera olika reaktordesigner och bränslen är fortfarande under utveckling, och inget land eller bolag har ännu visat att tekniken kan leverera el kommersiellt. Men trycket ökar – och fusionen kan bli 2000-talets motsvarighet till rymdkapplöpningen.
Källa: IDTechEx
