Med den här bilden av häpnadsväckande astronomiska skönhet vann Igor Chekalin förstapriset i ESO:s tävling ”Hidden Treasures 2010”. Bilden är tagen med en WFI-kamera på 2,2-meter MPG/ESO-teleskopet vid La Silla-observatoriet i Chile.
Bilden föreställer nebulosan Messier 78, som är ett utmärkt exempel på en reflektionsnebulosa. Den ultravioletta strålningen från stjärnorna som lyser upp den är inte tillräcklig intensiv för att jonisera gasen och därmed få den att glöda; istället får dess stoftpartiklar reflektera det infallande stjärnljuset. Trots detta är Messier 78 en av de ljusstarkaste reflektionsnebulosorna på himlen och kan lätt observeras med ett litet teleskop. Den ligger ungefär 1600 ljusår bort i stjärnbilden Orion, där man kan hitta den strax nordost om stjärnan längst österut i Orions bälte.
Den bleka, blå färgtonen som syns i bilden är en verklighetstrogen återgivning av nebulosans egentliga färg. Blå färgtoner är vanliga i reflektionsnebulosor. De korta våglängderna hos det blå ljuset gör att det sprids mer effektivt än det långvågiga, röda ljuset.
Den här bilden har en mängd andra intressanta särdrag utöver den glödande nebulosan. Ett tjockt band av stoft, som skymmer ljuset från stjärnorna i bakgrunden, sträcker sig tvärs över bilden från det övre vänstra till det nedre högra hörnet. I det nedre högra hörnet kan man se ett flertal besynnerliga strimmor i rosa. De skapas när strömmar av materia kastas ut från nyfödda stjärnor som fortfarande är inbäddade djupt inne i stoftmolnen.
Det är två ljusstarka stjärnor, HD 38563A och HD 38563B, som är de huvudsakliga kraftkällorna i Messier 78. Men nebulosan är även hem åt många fler stjärnor, inklusive en grupp på 45 mindre unga stjärnor (yngre än 10 miljoner år gamla) vars kärnor ännu är för kalla för att vätefusion ska kunna sätta igång. Denna typ av stjärnor kallas för T Tauri-stjärnor. Studier av just sådana stjärnor är viktiga för att astronomer ska kunna förstå de tidiga stadierna i stjärnbildning och hur planetsystem föds.
Anmärkningsvärt nog så har också utseendet hos gasmolnen på bilden förändrats de senaste tio åren. I februari 2004 tog den erfarne amatörastronomen Jay McNeil en bild av området med ett 75 mm-teleskop. Han blev överraskad när bilden visade en ljusstark nebulosa — den iögonfallande solfjäderformade fläcken nära bildens nederkant — där man inte hade sett någonting på de flesta bilder som tagits tidigare. Detta objekt är nu känt som McNeils nebulosa och tycks vara en reflektionsnebulosa vars ljusstyrka varierar kraftigt runt en ung stjärna.
