Kriget i Ukraina har förändrat synen på modern krigföring – och det är drönartekniken som står i centrum. Enligt EU-kommissionens försvars- och rymdkommissionär Andrius Kubilius måste Europa snabbt ställa om sin försvarsindustri. Senast år 2030 bör medlemsländerna kunna producera miljontals drönare per år.
– Ukraina har visat att det är möjligt att snabbt skala upp produktionen, säger Katja Bego, seniorforskare vid Chatham House – Europa börjar nu ta till sig dessa lärdomar.
Bara under 2024 levererade Ukraina över en komma tre miljoner drönare till sitt försvar. Det har gjort det tydligt hur stort gapet är mellan Ukraina och resten av Europa – inte minst vad gäller teknologisk anpassning och taktisk innovation.
Enligt experter producerar både Ryssland och Ukraina i dagsläget fler drönare än hela EU-blocket tillsammans – med bred marginal. Det är ett växande problem i en tid då Europas östra gräns präglas av osäkerhet, och där USA:s långsiktiga engagemang i europeisk säkerhet inte längre kan tas för givet.
Ukraina leder teknikutvecklingen
Kriget i Ukraina har blivit ett testlaboratorium för drönarbaserad krigföring. Från enkla drönare med förstapersonsvy till avancerade AI-styrda vapensystem har Ukraina gång på gång överraskat med taktisk kreativitet och hög produktionstakt.
– Det faktum att europeiska länder behöver rusta upp, och göra det på ett sätt som är relevant utifrån hotet från Ryssland, är ingen nyhet, säger Keir Giles, senior rådgivare vid Chatham House – Det som är oroande är att detta framställs som en ny upptäckt. Det tyder på att insikten om behovet av återupprustning fortfarande inte har nått hela vägen fram i Europa.
Drönarteknikens roll sträcker sig dessutom bortom direkta stridsinsatser. För att bli verkligt användbara måste drönare kunna integreras i hela den militära organisationen – från logistik till strategi.
– Att nå en relevant skala för avskräckning och försvar handlar om mer än produktion, säger Skip Davis, forskare vid Center for European Policy Analysis – Det kräver också förmågan att ta fram prototyper, träna operatörer, omvärdera operativa koncept och bygga in tekniken i befintliga militära strukturer. Allt detta förutsätter ett nytt tankesätt.
Samarbete med Ukraina avgörande
EU:s nuvarande drönarförmåga är begränsad – men enligt både Bego och Giles finns ett växande intresse från EU-länder att ta till sig ukrainsk expertis. Ukraina beskrivs som en potentiell partner inte bara för teknikimport, utan även för gemensam utveckling och produktion.
– Om europeiska länder verkligen menar allvar med att införskaffa drönare i den omfattning som nu diskuteras, måste det ske i samarbete med Ukraina, säger Keir Giles.
Bego framhåller att drönare erbjuder ett sätt för Europa att snabbt komma i kapp, och till och med gå om, inom vissa delar av den militära tekniken.
– Europa ser en möjlighet att ta ett tekniksprång, säger hon – Mindre drönare är mycket billigare än traditionella vapen och kan produceras betydligt snabbare.
Det gör att EU nu står inför ett vägval. Vill man på allvar rusta upp inför framtida konflikter – och skapa ett försvar som är både tekniskt avancerat och snabbt mobiliserbart – måste man agera med samma beslutsamhet som Ukraina gjort.
För detta krävs en försvarspolitik som kombinerar strategisk samordning med investeringar i produktion, utbildning och teknikintegration. Och framför allt – en förståelse för att den moderna slagfältsteknologin förändras i snabb takt, där drönarna har blivit lika avgörande som traditionell vapenkraft.
Källa: Business Insider,
